En djefla man

En av de trevligaste överraskningarna på resan: universitetsstaden Tartu – en riktig pärla. Det påminde lite om Lund i det att det kryllade av studenter precis överallt.

Universitetet grundades av Gustav II Adolf 1632; på den tiden hette Tartu Dorpat och var ett administrativt centrum i Svenska Livland. Under Stora nordiska kriget satte Peter den store punkt för den svenska tiden när han intog staden 1704.

Eftersom mitt gatubrunnsintresse hade vaknat i Kaliningrad så lade jag nu märke till det här tjusiga locket. Siffran ”1030” är faktiskt ett årtal; det var då staden grundades av Jaroslav I av Kiev – som var gift med Ingegerd Olofsdotter, dvs. Olof Skötkonungs dotter.

Höjden som en gång utgjorde kärnan i den befästa staden är idag en vacker park och kröns av en kyrkoruin som för tankarna till Nostalghia av Tarkovskij (som filmade vid San Galgano utanför Siena).

Så sympatiskt att ställa en staty som hyllar den unga kärleken på stadens centrala torg! Säger en som lyckats väl med sin studenförälskelse.

Kuriska näset är en tio mil lång, smal landbrygga – i princip en sanddyn – mellan Kaliningrad och den litauiska staden Klaipėda. Enorma antal flyttfåglar följer kuriska näset eftersom de helst undviker att flyga över öppet vatten. Fågelmärkningsstationen Fringilla (bofink på latin) utnyttjar detta faktum och märker till 100 000 fåglar varje år.

En tysk gästforskare guidar bland fågelarterna som brukar passera.

Detta är enligt utsago världens största fångstnät för fågelmärkning, 15 meter högt.

TBE-eländet florerar på båda sidor Östersjön.

Här bodde Thomas Mann åren efter det att han hade fått sitt Nobelpris 1929.

… är den inre säkerhetskretsen av Wolfschanze. Söndersprängda bunkrar ligger utvälta i mossan, utblåsta tegelbyggnader vittrar i grönskan, vålnader i blanka stövlar vandrar på vinkelräta gångbanor som ligger begravda under jord och löv, brådska och skräck drar som fuktstråk och kalla andetag i lövskuggan.

Här är fundamentet till den betongförstärkta barrack där Stauffenberg nästan lyckades spränga Hitler i luften den 20 juli 1944. Där den dystra granen står kreverade laddningen av

Som klippor tornar de groteskt överdimensionerade betongkropparna upp sig, sträcker sig upp ur den klaustrofobiska grönskan och kippar efter luft och ljus. Det som ser ut som en brant i Bergslagen är resultatet av skräckslagna tjänstemäns yrkesnit – sju, åtta meter betong skulle skydda Tredje rikets elit mot bomber som aldrig kom att släppas. (Trots att britterna hade fått en spionrapport om platsens existens.)

Finns det något hopp? Inte i den här korridoren där Führerns steg förmodligen har ljudit tusentals gånger.

Grottan som idag ser ut som ett odjurs lya var en gång … ett odjurs lya. Det vi skymtar är resterna efter Hitlers personliga skyddsrum.

Death Star, Mordor, Karmanjaka – här är verkligheten bakom alla metaforer och mytologiseringar. Vid Wolfschanze tillbringade Hitler över 800 dagar under kriget. Här fattades beslut som betydde lidande, skräck, död och undergång för miljoner.

Här var huset där vi bodde – ett av de få i området som fortfarande står kvar och används. Det befinner sig vid utkanten av de innersta säkerhetskretsarna för anläggningen och här huserade Hitlers livvakt – med andra ord de värsta seloterna bland nationalsocialismens krigare.

Korridoren och rummen var spartanska och hade fortfarande karaktären av en kasern. Här låg SS-männen och snarkade, gick på muggen, borstade stövlarna och skrev brev till sina familjer. Det råder en kuslig atmosfär här. Hade jag varit vidskeplig skulle jag uttryckt det som att dunster av en ondskefull kraft fortfarande fyller luften.

Polsk rödbetssoppa.

Tyska orden är något som vi vet alldeles för lite om i Sverige. Sammanfattningsvis kan de beskrivas som korsriddare som med svärd i hand kristnade de hedniska pruserna och andra folk det som sedermera blev Ostpreussen. Det som gör det så intressant för Sveriges vidkommande är att vår Östersjöexpansion sker i det maktvakuum som uppstod när hela systemet kajkade ihop under 1400- och 1500-talet. De invaderade för övrigt Gotland 1398 och höll ön i tio år.

Hjärtpunkten för Tyska orden låg i Marienburg som idag har det polska namnet Malbork. Det väldiga borgkomplexet är Europas största tegelbyggnad.

Höjdarna var lika mäktiga kungar.

Försvarskrets på försvarskrets – här går vi in till borgkärnan där endast ordensmedlemmarna hade tillträde.

Tornet vi ser, en så kallad dansker, är ett jättelikt skithus! Det tjänstgjorde också som den allra sista försvarsutposten. En kombination av toa och panic room, med andra ord.

Westerplatte är en liten halvö precis norr om Gdansk där det första slaget ägde rum i andra världskriget. Den lilla polska garnisonen kämpade tappert mot den tyska övermakten och kom därigenom bli en symbol för försvarsvilja och uthållighet – ”ett polskt Thermopyle”.

Nån höjdare från Ukraina skulle komma och besöka monumentet denna dag, så det sprang omkring en massa bastanta polska poliser och rotade i buskarna efter gömda sprängmojänger.

Bevarat betonghus från tiden för slaget – fullpepprat med hål efter kulspruteeld och diverse mindre projektiler.