En djefla man

Se här två surrealistiska textfragment:

”Alla måste ges tillfälle och förutsättningar att utveckla just sina färdigheter för att se ett steg längre, i ett vidgat perspektiv. Fokuseringen måste omfatta även det sociala området, bli ett förenande begrepp. Då har vi nått en bit på vägen.”

”Den harmynte vaccinatören finner en spik i den välklädde generalens brunn. De fromma grevarna klappa den skallige fiskarens vrålande lejon.”

Det första är ett citat av Tommy Hamberg, miljökommunalråd i Eskilstuna (”Hållbara Eskilstuna”, bilaga i E-kuriren från E-tuna kommun 2002-09-01). Det andra ett utdrag ur Envar sin egen professor” av Falstaff, fakir (Axel Wallengren). Går det att begripa det ena bättre än det andra?

“The Scientist“ (icke att förväxla med “New Scientist“, “The Sciences“ eller “Science”) berättar om pestbacillens, Yersinia pestis, utveckling. Vi får en beskrivning om hur smittspridningen via loppor går till.

Plague Genome: The Evolution Of a Pathogen

Nog för att vi fått höra mycket smörja under valrörelsen, men jag tycker överlag att den politiska retoriken har blivit skarpare i konturerna och tydligare i budskapen. Ett och annat praktexempel är det dock oundvikligt att man stöter på.

Se här vad Ulrika Messing svarade när Svenskans sportredaktion ställde frågan ”Är det rimligt att världsstjärnor som Kajsa Bergqvist och Pernilla Wiberg måste flytta utomlands av skatteskäl?” (”Bred uppslutning för ökat stöd”, SvD 2002-09-05):

”Vårt välfärdssystem bygger på att vi alla bidrar efter förmåga och att välfärden fördelas efter behov. Detta innebär att när vi tjänar mycket bidrar vi också mer till vår gemensamma välfärd och jag beklagar att våra idrottare inte ser detta samband.”

Frågan är: vad har hon egentligen svarat? Ja, eller nej?

För sin hand genom skägg och hår,
skakar huvud och hätta —
»nej, den gåtan är alltför svår,
nej, jag gissar ej detta» —

V. Rydberg: ”Tomten” (1881)

Mycket intressant att läsa om språk och språkförståelse hittar du hos hemsidan för Språka loss – ”ett treårigt projekt som syftar till att utveckla kunskapen om vad som är tillgänglig text, för personer med lässvårigheter/dyslexi, som inte primärt beror på nedsatt intelligens, syn eller hörsel.” Projektet drivs av Förbundet Funktionshindrade Med Läs- och Skrivsvårigheter.

Själv fastnade jag bland annat för en text med titeln Myndighetsspråk för alla, skriven av Brita Swahn som är språkkonsult på försäkringskassan i Stockholm.

Jag skulle skriva en etikett till en pärm en gång. ”Utvecklingsavdelningen” skulle det stå. Eftersom jag hade tramsat till alla de övriga pärmetiketterna gav jag mig in i lite ordvrängeri. Så här såg mitt klotter ut:

Utveckling utan inveckling när vi invecklar oss med utvecklingsavdelningen, veckla ut och veckla in. Avvecklingsutdelningen.

Det där var ju intressant. In-veckling och ut-veckling är ett dynamiskt par. Men det finns ingen på-veckling som matchar av-vecklingen.

Från detta utformade jag en ordlek – en kul liten tankegymnastik medan man tittar på regndropparna som far på ett tågfönster eller skatorna som bråkar på vårdcentralens gräsmatta. Mumla orden långsamt, fundera över deras användningsområde.

Kliva in (i bilen, kanske? Verkar trångt). Kliva ut (på isen, dansgolvet?). Kliva på (ett tåg, en vagn?). Kliva ner (i en båt!). Kliva upp (på prispallen, de sista triumferande stegen, eller på schavotten. Usch!). Kliva av (känns definitivt och kanske också handlingskraftigt. Illamående i bergochdalbanan? Kasta in handduken?). Kliva över (ett smutsigt, skäggigt klädbylte i tunnelbanan). Kliva under (skumt!).

Inse. Utse. Avse. Påse? Nej, men påseende kan vi säga! Överse. Underse? Nix! Efterse? Nej, men se efter kan vi göra. Förese? Nej, men förutse ligger nära till hands. Uppse, nerse? Nej, men vi kan se upp till någon och se ner på någon. Förbise.

Tycker du att det här verkar avvikande på något sätt? Då ber jag att få citera Salvador Dali: ”Den enda skillnaden mellan mig och en galning är att jag är inte galen!”

Går språkarbetet trögt på din arbetsplats? Har du svårt att finna gehör för de frågor som du tycker är så viktiga?

Då blir du säkert upplivad av att läsa ett tacktal från i våras (24 maj). Det hölls av Björn Thärnström, Annika Levin och Sara Olin när de som representanter för Riksskatteverket fick motta Lilla klarspråkskristallen.

Sara Olin – en av RSV:s fast anställda språkvårdare – skrev så här:

”Att vara språkkonsult är att vara språkdiplomat – man får bearbeta motparten så ett den i stället blir en ”medpart”. Det handlar om att ha respekt för varandras sakkunskap och hitta en framkomlig, begriplig väg. Och att noga välja sina strider, så att inte förtroendet går förlorat.”

På SvD:s insändarsida Synpunkt kan man idag läsa ett inlägg från en skolkurator. Hon berättar om sina blandade känslor inför skolstarten. Det känns kul att ta tag i skolarbetet, och börja jobba med eleverna. Det känns däremot hemskt att spilla tid i meningslösa sammanträden:

”Sammanträdena har vuxit som en svulst i Sverige de senaste tjugo åren. Där tvingas många av oss att lyssna till ytterligare några otäcka, kallt klingande modebegrepp, floskler och ibland rena dumheter som någon byråkrat suttit och knåpat ihop till oss.”

Sen räknar hon upp en handfull ord som får henne att tappa ”all ork och inspiration”:
  • värdegrund
  • återkoppling
  • en lärande organisation
  • utvecklingsbok
  • arbetsenhetsutveckling.

Läsa skyltar är nyttigt. Då påminns den språkintresserade om att omvärlden törstar efter hennes tjänster.

Idag läste jag att en firma erbjöd kvalitétskontroll. Eftersom stavning är en riskfylld verksamhet valde man uppenbarligen att satsa på både livrem och hängslen.

SAOL godkänner två stavningar:
• kvalitet
• kvalité

Som förled i sammansättningar används alltid ”kvalitets-”. Någonting som heter ”kvalitét” finns inte. Urk! Men något som är ännu läbbigare är nyordet ”högkvalitativ”. Mer om det i ett kommande tips.

Kvalitet och kvalitativ kommer båda av det latinska qualitas, som i sin tur är bildat av qualis – ”hurdan”.

De arma människorna i Centraleuropa kämpar mot skyfall och översvämningar. DN:s förstasida visar ett flygfoto över den österrikiska staden Golling där floden Salzbach stigit ”över sina breddar”.

Skribenten känner uppenbarligen inte till ordet ”brädd” som enligt Nationalencyklopedins ordbok betyder ”kant(linje) som utgör övre gräns för möjlig utbredning inom viss hålighet”. Här hittar vi också det vägledande exemplet ”en damm som stigit över sina bräddar”.

En klyscha som får mig att osäkra min revolver är följande:

“Svenskan är ett fattigt språk. Engelskan har många, många fler ord!”

Det är lika klyftigt som att påstå att Jan Guillou en bättre författare än Hjalmar Söderberg. Hans romaner är ju mycket tjockare!

I Q, Storbritanniens ledande tidskrift om populärmusik, hittade jag en skojig reflektion kring detta. Redaktören David Quantick skriver om “10 saker som engelsmän är kassa på”. En sådan sak är att komma till saken (“Get to the point“).

Fråga en fransman om han han vill ha en portion till, och han svarar “Oui!”. Engelsmannen, däremot, uttrycker sig så här:

“On reflection, I am not entirely disinclined to accept your delightful offer!”

Dettta är, enligt Q, också skälet till att engelsmän aldrig har sex. Till exempel kan den primitiva kraften hos tyskens “Mein Gott! Ja baby ja!” knappast matchas av det engelska:

“Goodness me! Indeed I am delighted! I answer life’s challenge in the affirmative!”

(På min fotostatkopia ser jag inte vilket nummer det var av Q. Ni får nöja er med att tidningen förmodligen var från 2001. Ursäkta denna slarviga källhantering!)