En djefla man

Veggedyr

An Introduction to Medical Entomology

http://scarab.msu.montana.edu/historybug/med_ent/intro_chapter.htm

(adapted with permission from Higley, L. G., L. L. Karr, and L. P. Pedigo. 1989. Manual of Entomology and Pest Management. Macmillan, New York)

Den som lusläste texten på vår hemsida (www.bergman.com) under månaden som gick kunde hitta en besynnerlig formulering. Om Lottens kåserier hävdades det nämligen att de var ”oefterlikneliga”.

Det ordet finns inte. Jo, förresten – nu har jag ju uppfunnit det! Men om du läser ordböcker kan du bara hitta

• oefterhärmlig (”omöjlig att efterhärma”)
• oförliknelig (”som inte kan jämföras med andra på grund av sina speciellt utmärkta egenskaper”)

Men jag måste nog tillstå att jag faktiskt tycker att Lottens kåserier är oefterlikneliga!

De flesta språkvårdare uppmanar oss att undvika förkortningar – för läsarens skull. Jag håller nästan med, men inte helt. Ibland tycker jag att en förkortning är tydligare än de utskrivna orden. Se här, t.ex.:

 • Många av de bästa löparna, till exempel de båda kenyanska bröderna Koro, struntade i att ta med sitt id-kort. Följden blev att de fick problem i de många säkerhetskontrollerna, bland annat den vid ingången till löparbanorna.
 • Många av de bästa löparna, t.ex. de båda kenyanska bröderna Koro, struntade i att ta med sitt id-kort. Följden blev att de fick problem i de många säkerhetskontrollerna, bl.a. den vid ingången till löparbanorna.

Meningarna är ganska långa (19 respektive 17 ord), och inte av det mest lättlästa slaget. Här tycker jag att förkortningarna gör de båda meningarna enklare att överblicka, eftersom de rationaliserar bort en del av den omständlighet som tenderar att skymma innehållet.

 Om du går in på SvD-sporten kan du hitta följande stycke:

”I Birmingham hade man ännu på onsdagen inte bestämt om det blir åtta eller tolv deltagare i finalerna. Dessutom är kvaltävlingarna uppdelade i olika grupper som inte avgörs samtidigt, vilket annars är brukligt.”

Notera ordet ”brukligt”. I pappersutgåvan stod det ”legio” på samma plats. Någon språkmedveten person har i samband med webbpubliceringen städat bort ett osnyggt missförstånd.

• Ordet legio betyder ’oräkneliga, i mycket stort antal’, och kommer av det latinska legion, som var beteckning på en militär enhet av ungefär samma storlek som en svensk brigad, dvs. ca 5.000 soldater.

• En korrekt konstruktion kan se ut så här: ”felen var legio” vilket alltså betyder ’det kryllade av fel’. Ordet böjs aldrig i svenskan.

Jag ringde städfirman och berättade att vi glömt att tvätta de speciella trasor och moppar som städpersonalen använder. Istället hade de legat och surnat på botten av en hink i två veckor. (Trasorna då alltså, inte personalen.)

Kontaktpersonen på kontoret sa att städarna skulle använda våra ”vanliga” trasor istället. Och tillade:

— Och så får resultatet bli därefter.

Jag måste erkänna att jag kände mig lite provocerad av det svaret. När jag lagt på funderade jag på vad hon egentligen ville ha sagt. Jag kom fram till följande:

• Hennes uttryckssätt innehåller två dolda budskap: det beskyllande ”Som man bäddar får man ligga!” och det ansvarsbefriande ”Nu blir det sämre än vanligt”. Ingenting som en kund vill höra!
• Om hon varit något varsammare med orden hade hon inte alls behövt göra mig förtretad. Här handlar det om att beskriva det halvtomma glaset som halvfullt! Håll med om att det hade varit mycket trevligare om hon uttryckt sig så här:

— Och så får de göra så gott de kan!

Om jag var professor i nordiska språk och hade en drös doktorander skulle jag sätta en av dem på att följa nyordet ”vabba”, som betyder ”Vara hemma för vård Av sjukt Barn”. I 08-regionen har det fått ordentligt fäste. I Göteborg och Skåne är ordet — enligt mina strängt ovetenskapliga och ohöljt subjektiva undersökningar — föga känt.

Ordet skapades i slutet på sjuttiotalet från förkortningen VAB som stod att läsa på någon av Försäkringskassans blanketter. I Nyordsboken (Svenska Språknämnden & Norstedts Ordbok 2000) finns två exempel från 1995. Tidskriften Språkbruk, utgiven av Svenska Språkbyrån i Finland, nämnde ordet i en artikel 1996.

Jag förutspår härmed att ordet ”vabba” kommer att finnas med i SAOL 14 (Svenska Akademiens ordlista, 14. upplagan — den som är aktuell nu är SAOL 12 från 1998)!

En utmärkt webbplats för den som är intresserad av parasiter — allt från inälvsmaskar till fästing-, lus- och loppburna infektionssjukdomar.

Smittskyddsinstitutet

Nu har språknämnden lagt ut sitt remissvar på den statliga utredningen Mål i mun för den som har tid att läsa. När jag skummade innehållet hakade jag upp mig på följande stycke:

”En inte alldeles oviktig fråga är benämningen modersmål. Det är olyckligt att alla språk i det svenska språksamhället utom svenska ska ha den benämningen. Termvalet är säkert obegripligt för det stora folkflertalet. Hemspråk var inget lyckat ord, men den nuvarande terminologin borde också ses över.”

Om jag har förstått saken rätt så omfattar ordet ”modersmålsundervisning” undervisning i vilket språk som helst utom svenska. De som läste ämnet ”Modersmål” i gamla folkskolan kan inte bli annat än förvirrade.

Svenska språknämndens remissvar på den statliga utredningen Mål i mun

Viveka Adelsvärd reflekterar över hälsningsfraser i SvD (Språkspalten den 6 oktober: Man ska ropa hej). Hennes tes är att ”hej” har tagit över helt i svenskan:

Denna hälsning används när som helst, var som helst och till vem som helst. [—] Är inte den svenska hälsningsordsrepertoaren lite — fattig?

Jag håller inte med! Visst finns det en liten arsenal av fraser som vi kan välja att avfyra. Alla uttrycker de olika sinnesstämningar eller sociala relationer:

  • tjena! (tjenare!, tjabba!)
  • morsning! (mors!, tjenamoss!)
  • hallå!
  • god dag!
  • Olle Bergman! (dvs. att presentationen ersätter hälsningsfrasen)
  • god morgon! (morr’n!)
  • god middag! (g’midda!)
  • god kväll! (god afton! får väl däremot betraktas som en arkaism — ett ålderdomligt uttryck)

Till denna lista vill jag också lägga det italienska ciao! som klingar så vänskapligt. Här i Eskilstuna känns det rätt att slänga till med ett finskt terve! i vissa sammanhang.