Jag upptäckte just att min lilla bok Ett annat liv, ett bättre liv – om tvångssyndrom och dess behandling finns till nedladdning hos läkemedelsföretaget Lundbeck. Den är jag stolt över! (Även om jag naturligtvis har mängder av synpunkter och idéer så här fem år senare.)
Mellan snögnister och blommyller ligger fulvintern. Grovkornig, grusig, isig och blöt. Sopor och träck tittar fram; det är inte syrénernas tid och gullregnens månad – det är fimparnas tid och hundskitens månad.. Regnet är slemmiga trådar från gråa molnmaneter.
Låt det komma, låt det komma och sjung en sång om vår.
Livet är lego – små bitar, stora bitar, tuggade, dammiga nya. Varje knoppigt stycke är fullt av iver att få gripa tag i andra dagar, människor, stunder, landskap, vyer, insikter, tillkortakommanden, förhoppningar, val.
Legomur, legohus, legotorn, legoträd, legostig, legoutsprång, legoklippor, legokrön, legolandskap, legohimmel, legoatmosfär, legorymd, legosol, legogalaxer.
Själv bygger jag en legobänk och sitter här en stund och funderar.
Den djefla mannen säger ingenting. Han ligger framstupa och spanar.
När han böjer nacken bakåt ser han en gråvit himmel. Tiden går; det tickar dovt i snön omkring honom. Längs de upptrampade stigarna går människorna på väg till sina vardagsbestyr. De försöker hålla tankarna på annat.
Den djefla mannen sätter sig på huk. Hjärtat bultar hett och ivrigt. Han är beredd. Allt är möjligt om man tror på våren.
Eskilstuna– Katrineholm
Matsäcken länsas under resans andra halvtimme. Nu är det bara elva halvtimmar kvar.
Katrineholm–Norrköping–Mjölby
Frid och fröjd.
Mjölby–Nässjö
Jag och fyraåringen går till restaurangvagnen för att köpa en pysselbok. Sjuåringen, som springer efter, drabbas av plötslig åksjuka och kräks i mittgången, precis utanför tågvärdens kupé. Liggande på alla fyra torkar jag upp spyan med blöta servetter (hämtade från restaurangvagnen) medan tågvärden – som sett alltsammans – löser korsord.
Jo, du läste rätt. En meter ifrån mig satt han. Och det var korsordlösning han höll på med.
Efter att ha torkat upp kladdet går jag och sjuåringen – som nu mår bättre – och letar efter en toa där vi kan tvätta oss med tvål. Ingen tvål eller vatten på första toan, ingen tvål på andra toan, ingen … nu händer något vid vår plats långt, långt därborta i gången. Jag skyndar dit och möts av en vänlig kvinna som berättar att min nioåring har kräkts.
Jo, det stämmer. Han har kräk över hela sig, från bröstet till knäna. Skinkmacka och apelsindricka är det. Hans ansikte är sjösjukeblekt, men han försöker hålla sig samlad.
Jag strippar nioåringen i det lilla utrymmet vid vagndörrarna. Att hitta rena kläder i packningen är inte svårt, och de kräkiga kläderna – som inkluderar sjuåringens jacka som användes som kudde – proppar jag ner i en plastkasse.
När vi går tillbaks till vår plats tänker jag tanken ”Fattas bara att fyraåringen råkar ut för något”. Han förekommer mig genom att högt och ljudligt berätta att han kissat på sig …
Nässjö–Lund–Helsingborg
Frid och fröjd.
Sammanfattning
Nu är det dags, nu gör jag det. Håll er bara undan så kommer fem av världens tjugo bästa skivor:
Grandaddy: The Software Slump
The Cure: The Head on the Door
Dinosaur Jr: Where You Been
Soundgarden: Superunknown
Hoodoo Gurus: Stoneage Romeos
Ingen ordning alls; de här plattorna ska placeras kring ett runt bord där ingen har hedersplatsen.
Nu har jag femton platser kvar. Bowie måste in någonstans – det blir nog ”Scary Monsters” – och Hunters & Collectors. Feeder och Eels borde kunna platsa, fast deras bästa låtar är lite utspridda, hmm …
VAD HAR JAG GETT MIG IN PÅ!!!
Den ska jag måla i grönt och gredelint, rött och svart och blått. En hippie-skottkärra!
Bästa sången om skottkärror: Eli, the Barrow Boy av Decemberists.
Den här annonsen hittade jag på Blocket.
Man måste uppskatta hans ärlighet.
Läs mer på Språkpolis.
Oslo är slaskhalt och gråbuttert. Vissa sitter, några skyndar, men de flesta går med breda, trippiga steg över isvalkar och slirsnö. Det knastrar under fotsulorna på barfläckarna.
Tre änglar kretsar över staden och för bok. Dygder och synder i strama tabeller i rött och svart. Mer rött än svart, mer rött än svart. I rännan mellan kolumnerna ligger limbo.
Under staden sover tre veka mullvadar med mjuka nosar. De drömmer om våren då de ska ragla genom mörkret och genomkorsa mullen med gångar. Ihärdigt, ihärdigt, två hundra dygn per år. Och om sextusen år ska stadens torn och palats sväljas av jorden.