Kategorier
En clowns åsikter

Ekvationen saknar lösning

JAG tänker inte helga några namn JAG vill välja själv vad jag gör med min stund på jorden  JAG kräver vårt dagliga bröd på regelbundna tider JAG vill inte inrätta mig efter någon annans regler JAG vill ha skydd från vinden och regnet JAG vill inte förlåta JAG vägrar att  kompromissa JAG vill inte ha din beröring JAG vill aldrig någonsin lida JAG vill bli lämnad i fred JAG tillåter inte andra att försvara sig JAG vill inleda mig i frestelse JAG vill inte kännas vid några synder JAG vill uttrycka mig fritt JAG vill inte ha några mothugg JAG vill säga till när jag tycker nåt är fel JAG vill inte ha några förebråelser JAG vill besparas från det onda JAG behöver inte frälsas eller räddas JAG vill ha makten över mitt liv JAG vill inte stå efter någon annan i rang JAG vill ha tröst när jag gråter JAG vill lämna din famn när det passar mig JAG vill att du lyssnar noga på mig JAG vill slippa dina förmaningar JAG avsäger mig makten och äran och evigheten

JAG=?

Kategorier
Poesi & cetera

Om det blir november

En konstnärlig bearbetning av denna text (länk).

Mörkret största hotet, kryp på golvet
Om
det blir november tar det bara ett par minuter innan mörkret fyller din bostad. Mörkret är det största hotet när det är november. Den innehåller
ämnen som söver och kväver samtidigt som den gör det svårt att
orientera sig. Mörkret är kallt och brer ut sig. Nere vid golvet under mörkret kan du se bättre och andas lättare, kryp därför ut under mörkret.

Utrymningsplan
Gör en utrymningsplan hemma. Hur tar vi oss ut om det blir november?
Behöver vi stegar eller linor för att komma därifrån? Se till att det alltid
finns minst två vägar ut och bestäm en samlingsplats till våren.

Kategorier
Okategoriserade

Avlövade ekar …

… på kullarna omkring får mig att tänka på Friedrichs kyrkoruin.

Kategorier
Okategoriserade

Droppade metaforer

När jag inte fått sova ordentligt faller metaforerna som mogna äpplen från förgreniningar och vindlingar i min vajande hjärna.

De bara dunsar i gräsmattan, ligger där stötta och övergivna och rullar sedan bort till glömskan/grönskan i utkanten av medvetandets oklippta gräsmatta.

En gång i tiden plågades jag av att veta att de var försvunna för alltid. Därför intalade jag mig att de skulle dyka upp igen – nya äpplen, nya dunsar.

Fånga upp dem, skriva ner dem. Som att samla upp varje droppe blod man hinner spilla under ett liv, varje droppe svett.

Antalet bokstavskombinationer inom givna ramar är ändligt och inte särskilt stort. Det är livet som är så obrukbart kort för den som försöker begripa allting som någonsin sagts, tänkts och skett.

Bättre att beskåda och förundras. Allt som skett, sker och kommer att ske är bara granna glasbitar i ett kaleidoskop.

I det ligger ett slags hopp.

Kategorier
Tankar från tvättstugan

När det går fel …

… i livet kan det bero på tre olika saker:

1. Jag gör ett misstag.
2. Olyckan drabbar mig slumpmässigt på grund av att naturlagarna, statistiken, samhällsprocessen verkar i en för mig ogynnsamm riktning.
3. En illvillig person ställer till det för mig.

Ofta talas det om att man inte ska blanda ihop 1 och 2, dvs. skylla på otur när man i själva verket har klantat sig. Men jag skulle vilja peka ut att världen nog skulle vara en bättre plats om färre människor hänvisade till 3 när det är 2 som är den verkliga orsaken.

(Låt mig tillägga att ingenting speciellt har gått åt pipan i
mitt liv – jag har bara tillåtit mig att tvättstugefilosofera utan
tillgång till min egen tvättstuga.)

Kategorier
Ett djefla lif

Sju sanningar om mig

1. Länka till den som utmanat dig.
2. Berätta 7 sanningar om dig själv.
3. Utmana 7 personer i slutet av ditt inlägg.
4. Lämna ett meddelande till dem du utmanat.

Nu ska jag göra alla gamla surmurvlar belåtna och använda det här mediet för att ”skrapa ihop resterna av mitt liv och lägga ut det till allmänt beskådande”. Eller som den andra djefla mannen skrev:

Där hänger på boklådefönstret en tunnklädd liten bok. Det är ett urtaget hjärta, som dinglar där på sin krok.

1. Jag har psoriasis. Om jag kliar mig i håret snöar det värre än i slutscenen av Edward Scissorhands.
2. Jag kämpar med att sluta bita på naglarna. Ser rätt bra ut för stunden, faktiskt.
3. Jag tycker inte särskilt mycket om hundar och katter. Förlåt alla vänner.
4. Jag kan inte busvissla.
5. Jag tycker om mackor med kaviar och smörgåsgurka. Förlåt Lisa!
6. Jag tänker att jag ska dö minst en gång i minuten när jag kör bil.
7. Jag brukar tjuvlyssna på människor jag inte känner, t.ex. på tåg och bussar. (Men det skulle aldrig falla mig in att tjuvlyssna på någon som jag känner.)

Länk till Lotten som gav mig idén. Jag utmanar Den Blyga, Översättarhelena,  hakke, Stationsvakt, Papperspalatset, Sparvöga, Lisa. 

Kategorier
Poesi & cetera

Saga om ett envist löv

Två löv satt bredvid varandra på en gren. Hela sommaren prasslade de vänligt om ditt och datt men när hösten började närma sig blev de som främlingar för varandra.
– Snart ska jag vila bland dem som susade och prasslade före oss. Jag blir gul och torr, faller ner till jorden och löses upp i myllan med mina bröder och systrar.
– Jag tänker inte falla ner och jag kommer fortsätta vara grön, sa det andra lövet.
Oktober kom och alla löven föll till marken utom ett som satt grönt och trotsigt längst ute på en gren. Då kom en botanist från naturhistoriska museet förbi, förundrades över denna besynnerlighet och plockade lövet från grenen.

I sextio år satt lövet inklämd mellan gråa papper i ett herbarium. Sedan brann hela museihelvetet och uppstoppade armadillor, snustorra valben och spritbägare med hundra år gamla hästfoster flammade och sprakade så att det bolmade och rök i hela fanskapet och teglet sprack och rutorna sprängdes och golven föll in och väggarna rämnade och svarta sotflagor föll över hela huvudstaden.

Det lilla torra blekgröna lövet brann upp på en sekund och förvandlades till koldioxid och vattenånga som virvlade upp mot himlen i den rytande uppåtvinden från branden. Och över land och hav svävade miljoner och åter miljoner koldioxidmolekyler på jakt efter gräs och löv som kunde svälja dem och låta dem ingå i ännu en cykel av liv.

Det sista lövet tänkte var innan han förintades, alternativt återföddes, var ”om jag inte vore så jävla envis …”.

Kategorier
Okategoriserade

Åtta saker jag aldrig tänker pröva

1. Dricka mig berusad
Jag har klarat mig utan alkoholhaltiga drycker hela mitt vuxna liv eftersom jag tidigt upptäckte  att fördelarna att hålla sig spik nykter genom livets alla skiften uppväger nackdelarna.

2. Äta mögelost
Urk.

3. Spela badminton eller innebandy
Jag valde sport för 31 år sedan och tänker inte utsätta mina hälsenor för några överraskningar.

4. Följa tv-serier
De som är värda att se avnjuts bäst på dvd.

5. Köpa ett album med Rolling Stones, Madonna eller r&b-musik

6. Tatuera mig

7. Köpa en fabriksny bil
De 50 000 det kostar att rulla ut den från butiken kan jag använda till något annat.

8.  Spela poker, roulette eller spelautomat

Kategorier
Okategoriserade

Bokslut IV: Pig Island av Mo Hayder

Varför läste jag den? För att Mo Hayder har skrivit de två bästa böckerna inom äckeldeckargenren: Birdman och The Treatment.
Vilka lärdomar drog jag? Mo är som vanligt välresearchad, men de kunskaper som förmedlades var väl lite turistinformation om det skotska kustlandskapet.
Vilken upplevelse gav den? I vanlig ordning trampade hon bryskt över gränserna för den goda smaken; jag blev riktigt överraskad över vad hon hittat på den här gången! Och i vanlig ordning blev boken ett fastklängande häftplåster i tillvaron; jag gick och semesterläste under transportsträckorna på Londons trottoarer.
Vad fäste jag mig mest vid? Allt som ruttnade – över hela storyn vilar en doft av destruktionsanläggning för kadaver. (Kävlingebor vet vad jag talar om …)
Var den nöjsam att läsa? Naturligtvis. Men den var inte lika bra som de två första.
Fick du lust att fördjupa dig i ämnet? Hurdå, isåfall? Skottland är värt ett besök – snart!
Skulle jag kunna rekommendera den? Till vem då? Rekommenderas till alla som gillar deckarförfattare som tar ut svängarna.

Kategorier
Okategoriserade

Bokslut III:The Laws of Simplicity av John Maeda

John Maeda är professor vid MIT Media Lab, intresserad av design och datavetenskap och alldeles otroligt inne. Han sliter med frågan om hur vi ska göra vårt moderna liv lite enklare, när utvecklingen av teknik och samhälle tenderar att göra allting krångligare. 

Varför läste jag den? För att den hyllas och hajpas överallt. Förmodligen läste jag först om den på någon blogg.
Vilka lärdomar drog jag? Vet inte riktigt. Jag tyckte att den kändes ofärdigt – som att titta i en forskares anteckningsbok eller en urklippsbok. Det var kanske meningen.
Vilken upplevelse gav den? En känsla av lätt förvirring, eftersom jag uppfattade innehållet som en ojämn blandning av intelligenta insikter och rena självklarheter.
Vad fäste jag mig mest vid? De tio förenklingsprinciperna som är bokens huvudsakliga innehåll. Be mig bara inte att redogöra för dem.
Var den nöjsam att läsa? Delvis, men det var mycket läsarbete för bara 100 sidor.
Fick du lust att fördjupa dig i ämnet? Hurdå, isåfall? Förenkling är ju naturligtvis intressant, men jag tror inte Maeda är min guru i ämnet.
Skulle jag kunna rekommendera den? Till vem då? Möjligtvis, och då till någon som är smartare än jag.