Jisses, jag har börjat lyssna på Dylan; måste vara en medelåldersgrej. Det retar mig en smula att han faktiskt är så bra … när han är bra, dvs.
Kategorier
Kategorier
I det formlösa myllret uppstår plötsligt ett mönster. Ögat binder ihop punkterna och en bild ritas upp. Skapelsens ögonblick!
Kategorier
Idag har jag talat om populärhistorisk journalistik på Rotary. Aspar, björkar och ekar speglade sig i Mälaren som låg som en spegel.
Kategorier
I förrgår sprang jag 25-mannaorienteringen på ett ben. I går satte jag ner foten. Idag står jag stadigt med båda benen på jorden.
Kategorier
Det är alldeles tyst i huset men tusen möjligheter står på farstubron. Jag häller upp en kopp te och ber dem kliva på.
Kategorier
Nöjd med min artikel om språksnillet Johan David Åkerblad i nya numret av Språktidningen. Rekommenderas till alla hieroglyfnördar.
Kategorier
Gillar man hederlig & långhårig rock’n’roll hittar man ett riktigt hyfsat gratisalbum här: http://ping.fm/lL9AM
Kategorier
Här lyser flitens lampa med 1000 lumen.
Kategorier
Får lappsjuka när jag tittar i almanackan: inte ett måste på flera dar. Uppgift: att uppbåda egen arbetsdisciplin för de pyramidala måstena i slutet av månaden.
Grått, regnigt och blåsigt över Öresund när maka och två söner ger sig ut med den gröna urnan som innehåller pappas aska. Med oss följer en pensionerad begravningsentreprenör och tre medlemmar av Sjöräddningssällskapet.
Busväder över Kattegatt och Öresund.
Båt och utrustning är så imponerande, besättningen vänlig, artig och disciplinerad. Jag är från och med nu en stor fan av Sjöräddningssällskapet!
Urnan är tyngre än vad man kan tro. Min biokemist-skolade hjärna börjar automatiskt kalkylera ask-vikt … kalcium, kalium, karbonat … men kommer just inte fram till nånting. Båten gungar och dunsar på vågorna.
I 38 år har jag haft anknytning till Viken, men aldrig har jag sett Svinbådan på nära håll. Det är som att möta en älg i skogen – stor, kraftfull och gåtfull.
Båten gungar kraftigt när det är dags att sänka askan. Jag ställer urnan på däcket, går ner på huk och kryper fram till relingen. Där håller jag i urnan i de två tampar som omger den och sänker försiktigt ner den i vattnet. Den guppar några gånger på ytan, ger upp, blir tung och ger efter för djupet. Den gröna skuggan suddas ut i det gröna vattnet – sedan är den borta.
Allt är fullbordat. Allt är fulländat.
56°09.035 N
012°32.612 E