En djefla man

Nappar på veckans Kulturfyra:

1. Vilken saga är den första du minns att du hört?
Det får nog bli Misse med de blå ögonen eller något i Min Skattkammare – kanske den om kycklingen med en fot.

2. Om du är barnvakt och när barnen ska somna blir ombedd att berätta en saga: vilken saga berättar du då?
Det beror naturligtvis på hur gamla de är. För de yngsta blir det gärna Ludde eller Kattresan, för de lite äldre något av Jan Lööf eller Lennart Hellsing och för de ännu lite äldre en folksaga, till exempel Tusen och en natt, bröderna Grimm eller Asbjørnsen & Moe.

3. Vilken sagofigur skulle du vilja vara?
Perseus, Aladdin eller Pojken som inte kunde bli rädd.

4. Har du någonsin hittat på en egen saga? Vad handlade den om i så fall?
Hur många timmar har ni på er? Här kommer en från Skånska Akademins årsbok 1989:

Två bröder bodde i en stuga. Den ene var lomhörd, och den andre var skumögd. De var inte precis vänner.

Den skumögde var musiker, han spelade fiol, basfiol och flöjt. Varje dag övade han i timmar.

Den lomhörde var glasblåsare. Dagarna i ända formade han vackra glasföremål i tung blykristall som han slipade och målade.

– Min bror är tokig, tänkte den lomhörde. Varje dag står han med sina konstiga föremål, han gnider en konstig liten ask och en lustigt formad kista med en pinne, och han blåser i ett rör tills han blir röd i ansiktet. Och hans vänner är inte bättre de, ibland kommer de hit och hoppar och vaggar och har sig medan han står och gnuggar asken med pinnen.

– Min bror är inte riktigt riktig, tänkte den skumögde. Han blåser luft i ett rör över elden, han penslar i tomma luften. Och ibland lurar han folk att köpa luft, som han slår in i tidningspapper.

Så skakade de båda på huvudet, och fortsatte med sitt. De tyckte som sagt inte särskilt mycket om varandra.