Kategorier
Kulturknutterier Tankar från tvättstugan

När Lunds stadsbibliotek var min läsnings-Prussiluska

Ståhejet kring privatiseringarna av biblioteken i Nacka fick mig att tänka på något jag var med om för en massa år sen. Jag hade sett ”Full Metal Jacket” av Kubrick och ville läsa romanen den var baserad på.

Det visade sig dock att Lunds stadsbibliotek hade valt att inte köpa in den, eftersom kvalitén ansågs för låg (förmodar att det var BTJ-recensionen som spökade). ”Okej, jag förstår!” sa den unge man som var jag. ”Då beställer jag den från Malmö stadsbibliotek istället! ” (Vi hade konstaterat att den fanns där.) Nä, det gick inte för sig. Hade Lunds stadsbibliotek bestämt sig för att den boken var olämplig läsning för mig fick jag inte heller beställa den.

Vet inte om exemplet är tillämpbart på bibliotekens arbetssätt idag, men jag tycker det illustrerar det universellt mänskliga att vi vill alla utöva det inflytande vi har på världen. Biblioteksböcker kan undanhållas läsare på olika grunder, beroende på vem som är huvudman. ”Everybody wants to be the DJ” — oavsett man är tjänsteman i det offentliga eller entreprenör.

Kategorier
Ett djefla lif Kulturknutterier

Äntligen en anledning att betala tv-licensen

Ikväll klockan 21 sänder svt1 första avsnittet av en miniserie från BBC som knockat hela den djefla familjen: Sherlock Holmes, intelligent och varsamt förflyttad till 21. århundradet. I mitt tycke tv-historia i klass med Brideshead Revisited, Edge of Darkness och Twin Peaks.

Amazon.co.uk säljer dvd:n för under hundra spänn. (Fri frakt om du handlar för över 25 pund.)

Kategorier
Ett djefla lif Kulturknutterier Livet

Eos rhododaktylos

Eos rhododaktylos ’den rosenfingrade gryningsgudinnan’ – slickepott, långeman, gullebrann!

Epitetet ῥοδο-δάκτυλος (rhododaktylos)  lärde jag mig i en krigsfilm, närmare bestämt The Thin Red Line av Terrence Malick.

Kategorier
Ett djefla lif Historia Kulturknutterier

Min första Wikipedia-redigering

Efter år av velande så tar jag nu mitt ansvar och kastar mig in i vattenpolospelet i den stora kunskapsoceanen Wikipedia. I den engelskspråkiga artikeln Huguenot pekade länken till Wassy till fel ort (det var här en massaker på hugenotter ägde rum den 1 mars 1562 – något som kickade igång de franska religionskrigen). Sådärja, nu har torbern rättat.

Nätmedborgare, gör din plikt: rätta en Wikipediaartikel idag!

Kategorier
Historia Kulturknutterier Tankar från tvättstugan

Katiusja och den oändliga sorgen

Jag tittar och lyssnar om och om igen på den lilla flickan med broderad blus och blomsterkrans i håret när hon sjunger Katiusja – den sovjetiska krigssången om flickan som troget väntar på sin soldat vid fronten. Det finns nog ingen sång som har starkare konnotationer av oändlig sorg och vanmakt, men också en glödande beslutsamhet.

Får mig också att tänka på sommaren 2009. På en bangård i Sevastopol, där vår sovvagn stod uppställd över natten, var det en rysk guide som prompt skulle ha mig att sjunga sången. Eftersom jag inte kunde den ryska texten skrålade jag en svensk för full hals – en version som vi bassar sjöng när vi gjorde militärtjänsten 1983–84:

Lille Ivan springer över stäppen
k-pist knattrar, Ivan faller död.
Blod och tarmar över stäppen sprutar;
lille Ivan springer aldrig mer.

Efteråt skämdes jag lite för att jag vanhelgat en rysk krigsrelik. Men guiden anade inget – hon var så nöjd så med min inlevelsefulla tolkning.

När jag nu tänker efter så tycker jag inte att jag behöver skämmas. Min text är också en yttring av Den Stora Sorgen, om än en mycket anspråkslös sådan. Trots allt var jag en soldat i ett land som på den tiden ansåg sig vara reellt hotat av stormakten i öster. Min nidvisa är också en artefakt från ett museum över ett krig som aldrig bröt ut, från en politisk situation som gjorde att unga män på ömse sidor Östersjön såg varann som framtida fiender på ett slagfält.

Kategorier
Kulturknutterier Tankar från tvättstugan

Apples Genius – en begåvad träskalle

Om du är fast i iPhone/iPod/iPad-träsket och använder dig av iTunes hoppas jag att du har försökt dig på att använda Genius-funktionen:

Genius-mixar är en grupp låtar som baseras på genre och som spelas kontinuerligt, som en radiostation. Genius Mixes skapas automatiskt när Genius med iTunes 9 eller senare används, och visas med dina Genius-spellistor.

Du väljer alltså en låt som känns alldeles rätt efter ditt humör, tidpunkten och kontexten och så klickar du på Genius. Vips, så har du en spellista som ofta är alldeles på pricken rätt. Hurifasen de gör det har jag ingen aning om – det bygger förmodligen på en massa insamlade data om att den som gillar Coldplay brukar gilla Doves och att den som gillar AC/DC brukar gilla Aerosmith och så vidare.

Men ibland bommar Genius svårt, och då handlar det vanligen om tidsgenrer. Om du till exempel är sugen på en mix som utgår från nån av Bowies tidiga plattor och som du tycker hör ihop med en massa fräck indiemusik från 1990- och 2000-talet så kommer du att bli besviken. Istället för Arcade Fire och Nirvanas version av The Man Who Sold the World så får du höra Radio Ga-Ga med Queen och Chirpy Chirpy Cheep Cheep med Middle of the Road. Som att vänta sig en svart oliv och istället få en isglass.

Kategorier
Kulturknutterier

Lonesome Dove – fjärran från ”trygghetsnarkomanernas land”

Avslutade alldeles nyss sex timmar med Augustus ”Gus” McCrae (Robert Duvall) och Captain Woodrow F. Call (Tommy Lee Jones) – två ex-Texas Rangers som när ålderdomen börjar närma sig beslutar sig för att driva en herd of cattle från den gudsförgätna Texashålan där de bor till Montanas fria vidder.

Miniserien Lonesome Dove gjorde stor succé på amerikansk tv när den sändes 1989 vid en tidpunkt då alla förståsigpåare ansåg att såväl western-genren och miniserie-formen båda var döda. Och den är verkligen magnifik, trots anakronismer och lågbudgetlösningar då och då. Framför allt är den verkligen en tour de force för två av USA:s finaste karaktärsskådisar.

Jag har en weak spot för western-eran (ca 1865 till ca 1890). Jag kan inte sluta förundras över att när det moderna samhället störtade fram med stormsteg i Europa och på den amerikanska östkusten så tog man time out i frontier land och gick tillbaks till en samhällsstruktur som inte ens är medeltida feodal, utan snarare mer lik förkristen tid i det perifera Europa. Dock med hypermoderna inslag som trådbunden kommunikation via telegraf, populärkultur i form av dime novels och nyhetsbevakning som är förvånande lik våra dagars (det sistnämnda kan ni tolka välvilligt eller kritiskt efter eget tycke och smak).

Med den fonden klar är det bara att slänga in några människor, var och en med sina styrkor och svagheter. Vips har man ett drama! Eller som Lucretius (ca 95–55 f.Kr) uttryckte det i Om tingens natur (De rerum natura)

Bäst studerar man mänskan i nöd och hotande fara
ty det är först i motgång en man visar upp vad han går för
– då lockas allting fram som han förut dolde i hjärtats
innersta gömslen, masken slängs och sanningen blottas.

(Övers. Ingvar Björkeson)

Kategorier
Kulturknutterier

Åsa Nelvin in memoriam

En av min barndoms stora läsupplevelser var De vita björnarna (1969) av Åsa Nelvin. I en tid som präglades av socialrealism och ideologisering (läs: indoktrinering) representerade hennes bok något helt annat: fantasi, längtan och förundran. Eller som Dan Andersson uttryckte det: ”Det är något bortom bergen, bortom blommorna och sången, det är något bakom stjärnor, bakom heta hjärtat mitt.” Visst är det mycket i boken som påminner om Bilbo och Sagan om ringen, men gestaltningen är underbar, stämningen hjärteknipande, persongalleriet fascinerande och själva fantasirikedomen oförglömlig (som synes).

Just nu håller jag på med hennes magnum opus, Tillflyktens hus från 1975. En förbryllande roman av en fenomenalt talangfull skribent. Ofärdig och formlös, men gripande och vansinnigt intressant.

Kategorier
Ett djefla lif Kulturknutterier

I stormens öga …

… ägnade jag mig åt ett intresse som jag har försummat: musiken.

Kategorier
Kulturknutterier

Tillbaks till Nirvana och Smashing Pumpkins

Om musikvärlden var en skolklass skulle Feeder vara den där tysta killen som sällan märks i klassrummet men som slår skolrekord både i terränglöpning och höjdhopp. I den djefla familjen hör de till standardrepertoaren – musiken som alla har på sin iPod.

De började som ett grungeband med tydliga influenser från Nirvana och Smashing Pumpkins men blev softare med åren. Nu går de tillbaks till sina rötter, driver upp tempot och skitar till mixen.

Spotify: Feeder – Renegades