Kategorier
Kulturknutterier

Vanitas vanitatum: anteckningar till Predikaren

Idag tänkte jag svamla lite osammanhängande om Predikaren – en av världshistoriens dystraste böcker, ett formligt vältrande i pessimism och svartsyn. Texten hoppar fram i vardagsspråket och flinar med sin svarta, gluggiga tandrad mot oss när vi minst anar det:

  • ”Ingenting nytt under solen”
  • ”Ett jagande efter vind”
  • ”Krokigt kan inte bli rakt”
  • ”Allt har sin tid”
  • ”Ät, drick och var glad”
  • ”Den som gräver en grop faller själv däri”
  • osv.

En av Ferlins mest kända dikter har lånat en rad på latin från Predikaren – vanitas vanitatum, dvs. ’fåfängligheters fåfänglighet’. (Originalspråket är naturligtvis hebreiska.)

Vanitas vanitatum:
Ett liv, ett kors, ett datum.

Fast på startsidan till ferlin.se (en sajt som drivs av Ferlins släktingar och Nils Ferlin-sällskapet) står det ”Vanitas vanitatatum”. Det där extra (oavsiktliga) ”ta”-et svänger till det lite  - ungefär som när Eliot skriver följande i The Waste Land (ett verk i vilket det hörs ekon från Predikaren på flera ställen):

O O O O that Shakespeherian Rag—
It’s so elegant
So intelligent

Tolfte versen är raka motsatsen till Pensionärsvisan av Skogman:

”Tänk på din skapare i din ungdom,
innan de onda dagarna nalkas,
de år som ingen glädje har att ge,”

Det var nog tufft att bli senior på 300-talet f.Kr.

Tredje versens ”Allt har sin tid” är en av de mest välkända passagerna, och blev till och med radioplåga på 1960-talet.

Slutligen den bild som satte igång dagens funderingar. Jag tycker att den motsäger det som konstnären förmodligen försökte säga. Om nu jordevandringen är så dyster och människolivet – för att tala med Hobbes – ”solitary, poor, nasty, brutish, and short”, varför då inte passa på att göra sig lite fin?

Kategorier
Kulturknutterier

Upphittat: Lost & forgotten

En av mina favoriter i vårens Eurovision Song Contest var den ryske Peter Nalitch som sjöng i en underbart äktrysk livet-är-kort–sorgligt-och-smärtsamt chanson-tradition – fast med en glimt i ögat stor som xenonbelysningen till Råsunda.

1. Friska först upp minnet med hans bidrag Lost & Forgotten. Kommer du ihåg hur snyggt de sjöng, eller tyckte du mest var fånigt? Själv tycker jag det är magnifikt och skulle själv gärna stå där och sjunga hjärta-smärta om den omöjliga kärleken med lite Carola-blås i håret.
2. Besök sedan hans webbplats och notera att det finns massor av sånger att ladda ner för den vars hjärta är mottagligt för slaviskt svårmod.


Kategorier
Ett djefla lif Idrott

Den gamla jackan har sprungit färdigt

Kan tänka mig att den är nästan 20 år gammal, den gamla träningsjackan från Helsingborgs SOK som jag sprungit med

  • i ur & skur
  • i vått & torrt
  • över stock & över sten
  • i glädje & i sorg.

Okänt antal kilometer avverkade i skog, på stig och på väg. Men nu har den sprungit färdigt: yngre jackor har sedan tidigare börjat armbåga sig in i löpargarderoben och det definitiva slutet för gamm-jackan kom när en elak granpinne slet upp en decimeterlång reva i det tunnslitna tyget.

Farväl, trogne vän. Må du för evigt få löpa på tallmoar, strandhedar, lavhällar, blåbärstuvor och barrtäckta stigar.

Kategorier
Kulturknutterier

Hjältar kan också virra till det

Om jag skulle göra en lista – utan speciell inbördes ordning – över mina rockikonhjältaridolkompisar skulle den innehålla bland annat

  • Robert Smith i The Cure
  • David Bowie (t.o.m. 1981)
  • Dave Grohl i Foo Fighters
  • J Mascis i Dinosaur JR
  • Neil Halstead i Mojave 3
  • Roddy Woomble i Idlewild
  • Mark Seymour i Hunters & Collectors.

(Måste fundera mer på den där listan … den är längre … men den här kort-versionen får räcka för stunden …)

Det närmast jag kommit de sex översta är ett kort med en personlig autograf från Robert Smith, förmedlad via taxichauffören som brukar köra honom från Bognor Regis till London. Den sjunde har jag dock träffat i verkligheten, när han gjorde en mycket obskyr spelning i Eskilstuna – av alla platser på jordklotet.

Jag passade på att fråga honom en sak som jag då undrat över i drygt 20 år: varför inleds låten ”Talking to a Stranger” med raden ”Souvent pour s’amuser les hommes d’équipage”? Varpå Mark gav sig in i ett resonemang om en sjöman som dödade en albatross och allt vad det kan leda till.

Med andra ord: istället för att resonera kring dikten L’Albatros av Charles Baudelaire, där albatrossen är en ganska tydlig metafor för konstnärens tafatthet i den naiva realismens tillvaro, så reflekterade han över The Rime of the Ancient Mariner av Samuel Taylor Coleridge, där albatrossen som den gamle sjömannen dödar är en betydligt mer svårfångad symbol.

Jag opponerade mig inte. Jag bara tänkte att även hjältar kan virra till det, och att Mark trots allt är en lysande sångare och låtskrivare.

Kategorier
Trams

Sommar-quiz på www.ollebergman.se

Kom ihåg – inget googlande innan du har skickat in svaret!

Till tävlingen.

Kategorier
Okategoriserade

Mr Oatman på HavreFras-paketen

Är det nån mer än jag som tänker på den här sketchen när ni ser Mr Oatman på HavreFras-paketen?

Kategorier
Poesi & cetera

Det lättar framåt kvällen

det lättar framåt kvällen

när det tystnar i kvarteren

när himlen sugs upp av granskogsranden

och ljuset rinner ner i molnslingornas sprickor

när kartongen av tid är tömd

när det strävsamma hjärtat finner ro

i dagens första djupa andetag

där luften inte längre är svullen

av fukt och värme

och bara smakar som det enklaste och dyrbaraste:

ett glas kallt vatten

Kategorier
Ett djefla lif Okategoriserade

Stabilt högtryck

Som en svampköttsblek skräddare på den skogstjärnssvarta studsmattan från Texas Trampoline har jag idag gassat mig i soleriet, fångat fotoner och hållit upp världshistorien snett ovanför hjässan för att freda mina ögon. Sedermera föll jag till marken och såg att jag svettades gräs, grus och myror från mina värmedåsiga lemmar. Då stod jag upp, beredde min väg till kranaltaret i köket, hällde upp en halv liter heligt vatten som silats genom Hyndevadsåsen, drack det och lät mig sålunda uppslukas inifrån av skapelsen. Alltet är ett, ett är allt och allt är alldeles förträffligt.

Kategorier
Poesi & cetera

Medan juni fortfarande var ung

Molnen strövar
som betande boskap
över den blekblå slätten
över oss.

Grönskan väller fram
som var ur ett sår
det löddrar, bubblar
i grönt:
bladverk, skott, revor och strån.

En varsam vind
nuddar ansiktet
den smakar som
vatten:
ofördärvad,
oprövad,
aningslös.

Jag behöver inga svar
för inga frågor är ställda.
Jag behöver bara närvaro.

Tids nog, tids nog …

Kategorier
Ett djefla lif Poesi & cetera

Hotellfrukost

Det är så sällsamt
med dessa människor
som äter frukost med oss
på hotell.

Borde vi inte
komma varandra nära
när vi plockar baconskivor,
slevar fil och väntar i led
vid den pysande kaffeautomaten.

Sammanförda av Det Stora Godtycket
skulle vi kunna ta tillfället i akt
och genomföra en ritual
där vi bröt brödet tillsammans
och åt det under tystnad
besinnande
Det Stora Gemensamma.

Vi kunde sedan
packa färdigt,
checka ut
och fara vidare
var och en till sitt ärende
men alla
förändrade.

(Scandic Hotel, Karlskrona)