Kategorier
Ett djefla lif

Begrips!

Jag var på det här arrangemanget igår, iklädd en t-shirt med följande text:

Hehe, det var bara två personer som kommenterade.
Hur som helst var det var ett himla trevligt arrangemang.Begriplighetspriset gick  till Glenn Strömberg – en värdig vinnare som inte bara är duktig expertkommentator utan även, visade det sig, lysande talare. Samt till yttermera visso en go’ gubbe som tjôtade vänligt med alla och envar och bland annat berättade att han vid elva års ålder tillhörde Sveriges absoluta toppskikt i pingis; han anser själv att han är bättre med händerna än fötterna när det gäller bollar.
Nästa gång våra vägar möts får jag bära en t-shirt härifrån.
Kategorier
Poesi & cetera

Hackspett i torrfura, Mesta skog

Ödets pekfinger trummar otåligt:

nel-ne-ne nel-nel
nel-nel-mezz-nel-mezz
ne-nel-ne-nel-mezzo
nel mezzo
nel mezzo

Vilka vita fläckar har du kartlagt,
vilka själar har du räddat,
vad har du att lämna över
innan stoftet vänder åter till jorden, varifrån det har kommit?

Kategorier
Poesi & cetera

Oktoberkväll

mångubben trycker
sitt rödblommiga ansikte
mot himlakupan

vad du är lycklig du måne klara

han har svårt att se
för det immar så svårt
från myllret därnere

som får så högt över världen fara

heta heta hjärtan
som kippar efter den kyliga luften
och där varmt möter kallt stiger dimman

och blott se på och blott se på

Kategorier
Ett djefla lif

Medan faxametern tickar på

Jag kommer ihåg en AD-ass vi hade på byrån där jag jobbade i ett avlägset förflutet. Tösen var uppvuxen i en trygg memyself&I-miljö, förmodligen med två curlande medelklassföräldrar som önskade henne allt gott och väl i livet.

En eftermiddag bad jag henne skicka ett fax, ett Viktigt och Betydelsefullt Fax som jag själv inte kunde skicka eftersom jag skulle skriva säljkontrakt, gå till advokaten, göra repövning eller delta vid barnsbörd. Alternativt något helt annat.

Jag instruerade henne noga: det här MÅSTE iväg, det är JÄTTEVIKTIGT att det kommer iväg, du har en STOR och BETYDELSEFULL uppgift här!

Sen åkte jag iväg med onda aningar i ryggsäcken.

Nästa dag gnetade jag på som vanligt tills en irriterad kund ringde och undrade vart det VIKTIGA FAXET hade tagit vägen.

Jag öste honom med ursäkter, ungefär som man öser en kalkon i ugnen. Sen sprang jag in till AD-assen som satt där så ungdomligt skön och oåtkomlig.

”Faxet, faxet, faxet – vad hände med faxet!?”

”Jag försökte men då funkade det inte och sen slutade jag försöka.”

Sedan dess symboliserar denna nittonåring den bildsköna opålitligheten för mig. Be henne aldrig byta däck, deklarera eller hämta dina barn på dagis!

Fax är för övrigt en förkortning av fuckedupsimil.

Kategorier
Ett djefla lif Idrott

Klubbmästare i H45

Idrottsaktiviteterna är många och regelbundna i familjen Bergman och precis som så många andra föräldrar har Lotten och jag blivit sporttaxichaufförer. För min personliga del har det lett till en trivsam planmässighet i den egna träningen; när man har skjutsat och ska skjutsa igen om en timme så är det bästa sättet att fördriva tiden att själv genomföra ett pass.

Förra året, när knäet var kasst, blev det gymmet ett par gånger i veckan. Sedan cirka ett halvår är det skogslöpning, skogslöpning och åter skogslöpning som har gällt  … och nu börjar jag känna av resultatet på allvar. Det börjar helt enkelt bli fart i de djefla benen, vilket kan avläsas här. Från och med nu är det bara att köra på så länge skutan kan gå och försöka se till att hålla sig fri från skador.

Kanske kan jag också bli en senig orienteringspensionär som vinner VM i H90 en dag.

Kategorier
Ett djefla lif Idrott

Spindlar och ormar i septemberskogen

Jag skrev om spindlar häromsistens. Och som jag berättade är augusti- och septemberskogarna är fulla av deras nät. Under långpassen i lugnt tempo springer jag in i dem gång på gång, hör det mikroskopiska ljudet när linorna brister. Jag kan inte låta bli att känna mig som jätten Luns som brakar in i fredliga enstöringars hus och sprider förödelse; flugorna lär dock se mig som deras champion.

Häromdagen korsade jag ett litet kalhygge utanför Hållsta. Strax före skogsbrynet fastnar jag med foten och faller framstupa. Mitt i fallet känner jag först ett hugg av förfäran, sedan att jag kastar mig åt vänster för att inte landa på den plats som tyngdlagen anvisat åt mig. Det är först när jag reser mig som jag förstår varför.

I en rutten stubbe till höger om mig ligger en mörk ringlande kropp; det är en underskön, glänsande svart huggorm som suger i sig sommarens sista solsken. Hade jag ramlat rakt fram hade jag satt ner handen rakt på den. Nu räddades jag av de urgamla delar av hjärnan som har en inbyggd mönsterigenkänning av giftiga djur. Samverkan mellan visuell perception, bildanalys och motorisk intervention går blixtsnabbt – medvetandet har inte en chans att uppfatta vad det är som sker förrän allt i praktiken är över.

Någon ormskräck lider jag sannerligen inte av, men om så hade varit fallet hade jag kunnat säga att för en gångs skull hade jag nytta av den gamla evolutionära utrustningen djupt ner i hjärnans vindlingar.

Kategorier
Kulturknutterier

Tillbaks till Nirvana och Smashing Pumpkins

Om musikvärlden var en skolklass skulle Feeder vara den där tysta killen som sällan märks i klassrummet men som slår skolrekord både i terränglöpning och höjdhopp. I den djefla familjen hör de till standardrepertoaren – musiken som alla har på sin iPod.

De började som ett grungeband med tydliga influenser från Nirvana och Smashing Pumpkins men blev softare med åren. Nu går de tillbaks till sina rötter, driver upp tempot och skitar till mixen.

Spotify: Feeder – Renegades

Kategorier
Ett djefla lif Poesi & cetera

Sörj inte, september är här

Så här skrev jag på Facebook idag:

Vissnandets, falnandets, kylnandets dagar – uppbrottstider, klarsynstider, omtänkartider.

En vän (tack, Fredrik T.!) påpekade att jag det jag försöker fånga liknar det tillstånd som Karlfeldt i beskriver i ”Höstens vår” (Fridolins lustgård, 1901):

Nu är den stolta vår utsprungen,
den vår de svaga kalla höst.
Nu blommar heden röd av ljungen
och hvitt av liljor älvens bröst.
Nu är den sista visan sjungen
av sommarens kvinnligt veka röst;
nu stiger uppför bergens trappa
trumpetarn storm i dunkel kappa.

Som ett musikaliskt ledmotiv för en underbar höst kommer här en magnifik tolkning av Bachs konsert för violin och oboe (BWV 1060). Vilken energi – hos hela ensemblen!

Kategorier
Ett djefla lif

Spindeltid

Augusti är de feta korsspindlarnas månad. I mitt barndomshem satt de mätta och runda av flugsaft på svajande nät över panoramafönstret i väster. När man springer i augustiskogen känner man ofta det lilla snäppet från brustna nätlinor; då vet man att de kanske kryper nånstans på löpardräkten, men jag låter bli att titta efter. Häromkvällen såg jag att slussportarna vid Skjulsta, där Eskilstunaån har en liten fors, var formligen nedlusade av korsspindlar som frossade på sommarkvällsrymdens insekter.

Korsspindlar fascinerar mig, precis som de flesta kryp. Problemet är bara att nånstans i mina basala ganglier eller annan gudsförgäten del av hjärnan sitter det en grupp överkänsliga nervceller och skriker budskap om äckel, fara och panik från ett evolutionärt förgånget.

Mitt intellekt älskar korsspindlar, men mina instinkter avskyr dem; mina värsta mardrömmar handlar om korsspindlar – om rum och platser där de krälar överallt och jag knappt vågar röra mig.

Lite kognitiv beteendeterapi: titta nu på bilden, Olle, så blir du botad från din arachnofobi!
Kategorier
Ett djefla lif

I lunden den gröna

Släpljus över Ladugårdslandsviken. Getingar kring soptunnorna. Smördoft, majsdoft, sockerdoft. Ett jämnt brus av flickskrik, vagnrassel, bromsgnissel, fartsus och pys från hydrauliken. Väntan, avvaktan, tvekan. Skummande forsstråk av människor, virvlar och strömmar. Retade nerver, glupska belöningssystem, mätarna i botten.

Jag slog mig lös och gick in i den enda kölösa entrén: den till Skrattkammaren. Speglar känns trivsamt retro och hands-on i photoshoppandets tidsålder.