Förtydligande 25/7: Kastar här ner mina reflektioner, associationer samt lite länkar som kan vara värda att återkomma till när tanken börjar kunna gripa om det för stunden ogripbara. Att försöka skriva färdigtänkt och sammanhängande är bara dumt. Är redan trött på alla som förnumstigt försöker genomlysa något som ännu inte kan genomlysas.
1. Tror aldrig jag har varit så illa berörd av en händelse som inte angår mig personligen; av någon anledning tar det mig hårdare än t.ex. Palmemordet, Estonia och tsunamikatastrofen. Kanske det är obehaget över hur väl planerat allt verkar vara – det faktum att han öppnar en trägårdsfirma för att kunna köpa konstgödning utan att det verkar misstänkt, den ohyggliga diversionen i Oslo centrum, polisutstyrseln som skapade sådan aningslöshet och förvirring, det djävulskt förslagna att genomföra massakern på en ö …
Uppdatering 24/7: så kom hans plan, hans Mein Kampf i dagen – den finns i skrivande stund att ladda ner från Wikipedia. De utdrag Aftonbladet presenterar får tanken att svindla; det är som att läsa om en verklig Tom Ripley – en narcissist som kan kontrollera sin fåfänga, en psykopat med impulskontroll, en skarptänkt vettvilling. Den onda intentionen försedd med informationssamhällets vingar kan nu nå hur långt som helst, även när den utgår från en enda persons perverterade tankevärld.
Uppdatering 25/7: nu börjar det framgå att Breivik har ägnat sig åt plagiering i sin skrift. Det ger en helt annan bild.
2. Kommer att tänka på den gåtfulla texten till Powderfinger av Neil Young – båten som kommer uppför floden med det unga diktarjagets mördare (”it don’t look like they’re here to deliver the mail”), hans unga hjälplöshet (”And I just turned twenty-two, I was wonderin’ what to do”).
Think of me as one you’d never figured
Would fade away so young
With so much left undone
Remember me to my love,
I know I’ll miss her.
3. Så mycket till spillo. Så många livstrådar avklippta. Så många mardrömmar, så mycket sorg, saknad, skräck och ilska som ligger framför de ungdomar, de familjer och de anhöriga som drabbats.
Och denna telekommunikation som pågick mitt under det fasansfulla.
Jeg ringte mamma og sa at det ikke var sikkert vi ville møtes igjen, men at jeg skulle gjøre alt for å klare meg. Jeg sa flere ganger at jeg elsket henne. Jeg hørte frykten i stemmen hennes. Hun gråt. Det gjorde vondt. Jeg sendte tekstmelding til pappa, sa at jeg elsket ham.
Prableen Kaur överlevde så att hon kunde blogga om det. Jag försöker bara låta bli att tänka på de föräldrar som fick ett sådant samtal som en sista hälsning.
Uppdatering 25/7: kom att tänka på det förtvivlade skriket i Rama: ”Rop hörs i Rama, gråt och högljudd klagan: Rakel begråter sina barn, hon låter inte trösta sig, ty de finns inte mer.”(Matt 2:18)
”Ty de finns inte mer …” Alla dessa familjer där en säng står tom, en säng där det skulle ligga ett barn eller en tonåring som varit uppe alldeles för länge.
Och så Kindertotenlieder av Rückert:
Oft denk’ ich, sie sind nur ausgegangen!
Bald werden sie wieder nach Hause gelangen!
Der Tag ist schön! O sei nicht bang!
Sie machen nur einen weiten Gang!
4. För att kunna fungera måste varje mänskligt samfund ha en stor säck av tillit som ständigt fylls på. Men Anders Behring Breivik högg våldsamt in på säcken och drog ett långt snitt genom vilket innehållet nu bara väller ut. Det verkar som om människor som han föds kontinuerligt – underliga karaktärsblandningar av enstöring, rättshaverist och narcissist, fyllda av hat mot en omvärld som – i deras ögon – ingenting förstår:
Tillägg 25/7: Oklahomabombaren glömde jag – han är ju väsentlig i sammanhanget. Börjar känna mig fysiskt äcklad av denna lista av egenrättfärdiga ”världsförbättrare”, läs ”människohatare”.
5. Den förste historien känner som personligen begick ett illdåd för att vinna ryktbarhet (jag bortser här från etablerade härskares grymheter, politisk terror och krig) sägs ha varit Herostratos som brände ner Artemistemplet i Efesos 356 f.Kr.
Uppdatering 24/7: enligt de antika historierna om Herostratos försökte de lokala härskarna utplåna hans namn ur historien genom att göra det straffbart att nämna det. Och här sitter vi och är Breiviks nyttiga idioter genom att sprida hans namn och skälva och jämra oss inför hans blodiga verk, precis som han hade för avsikt. ”My name is Ozymandias, King of Kings,Look on my Works ye Mighty, and despair!”. Vi får söka tröst i vår gymnasieplåga Tegnér: ”Vad våldet må skapa är vanskligt och kort, det dör som en stormvind i öknen bort.”
Uppdatering 25/7: Emanuel Karlsten använder också uttrycket ”nyttiga idioter”.
”Man vill bli älskad, i brist därpå beundrad, i brist därpå fruktad, i brist därpå avskydd och föraktad. Man vill ingiva människorna någon slags känsla. Själen ryser inför tomrummet och vill kontakt till vad pris som helst.”
Hjalmar Söderberg
6. Slutligen en vädjan till höger och vänster: gör inte politik av händelsen. Diskutera gärna tragedin ur en civilisatorisk synvinkel, men använd den inte för att vinna politiska poäng.
Uppdatering: Noterar bedrövad att det vulgärretoriska exploaterandet av händelsen har börjat. Det är lika ovärdigt som fotbollsslagsmålet i Helsingborg.
