Det är en sån där djefla dag då du känner sig ifrågasatt från alla håll. Då det gungar i fundamentet. Läraren som varken förstår dig eller ditt barn, och vill fortsätta utöva eftergivenhetens djefla tyranni. Recensenten som läste din bok vilken är en hyvel men som han tror är en hammare och därför skrev att det var en ”djefla konstig hammare”. Fackgranskaren som läste din text där du skrivit att snön var gnistrande vit och som spydigt anmärkte att det vet ju alla att den är svart som sot. Därtill ett arbete som inte blir utfört. Och gräsliga ting som sker på en plats du aldrig besökt. Till yttermera visso bilder som visar krig som dragit in i sovrummet och blod på heltäckningsmattan.
Det är då det är dags att ta fram det där Emerson-citatet och klänga fast vid det:
”Nothing is at last sacred but the integrity of your own mind.”
”Nothing is at last sacred but the integrity of your own mind.”
”Nothing is at last sacred but the integrity of your own mind.”
…
Ett svar på ”The integrity of your djefla own mind”
Hej, min djefla välformulerade make.