Northug, this is for you!
När jag tävlade under pojkåren hade vi en liknande talang i vår del av Skåne. Han var fullständigt överlägsen i banlöping och terränglöping och en av de bästa i orientering och skidor. Närhelst han prövade på en idrott så gjorde han lysande resultat.
Denne N.N. var alltid nedlåtande och hånfull mot omvärlden, och gjorde en massa fånigheter på tävlingsarenorna. En gång minns jag till exempel att han låtsades att han inte hängde med i sista kurvan, och sen bara spurtade förbi hela gänget med ett pekfinger i luften med sann Northug-attityd.
Vad är kärnan i allt detta? Jo, att talang hör hemma hos dem som gläds över den, inte hos dem som använder den för att trycka ner andra. Vad är viktigt – din egen seger eller de andras förlust?