det lättar framåt kvällen
när det tystnar i kvarteren
när himlen sugs upp av granskogsranden
och ljuset rinner ner i molnslingornas sprickor
när kartongen av tid är tömd
när det strävsamma hjärtat finner ro
i dagens första djupa andetag
där luften inte längre är svullen
av fukt och värme
och bara smakar som det enklaste och dyrbaraste:
ett glas kallt vatten
3 svar på ”Det lättar framåt kvällen”
Du är poet!
Så bra!
Tack! Önskar jag finge lägga mer tid på det skönlitterära skrivandet. Nån dag, nån dag …