Medan juni fortfarande var ung

Molnen strövar
som betande boskap
över den blekblå slätten
över oss.

Grönskan väller fram
som var ur ett sår
det löddrar, bubblar
i grönt:
bladverk, skott, revor och strån.

En varsam vind
nuddar ansiktet
den smakar som
vatten:
ofördärvad,
oprövad,
aningslös.

Jag behöver inga svar
för inga frågor är ställda.
Jag behöver bara närvaro.

Tids nog, tids nog …