Anförda av min amoraliska hustru cyklade jag, tioåringen och nästantrettonåringen till tioåringens skola och idkade civil (o)lydnad genom att klippa ner ett vresrossnår som svalt femton platser av det ständigt fulla cykelstället. Vi utförde helt enkelt den uppgift som skolans vaktmästare, alternativt parkförvaltningen, glömt att utföra. Samhällsuppbyggande anarkism, liksom. Ordningsskapande självsvåldighet, typ.
Lagersbergsungarna blev nyfikna och cirklade runt oss på sina cyklar. Det slog mig plötsligt att det var så gängen av ungar såg ut i villakvarteren där jag växte upp: en livfull och trevligt lortig blandning av kön och åldrar. Såna osorterade barngäng fanns i barnböckerna också. Men i våra kvarter är barnen prydligt ålders- och könssegregerade. Tolvåringar leker med tolvåringar och sexåringar leker med sexåringar och aldrig mötas de två.
En fråga att ställa sig för den som vill fundera: har vi skapat en sorterad värld för våra villaungar, där den uppdelning som präglar dagis och skolor också präglar fritiden? Vore det inte trivsamt att röra om och blanda?
2 svar på ”Civil (o)lydnad”
Vore det inte trivsamt att röra om och blanda?
Vid kusin och nästkusinmötena är det ju just det som så stimulerande sker!
Hear, hear!