Jag skulle skriva en etikett till en pärm en gång. ”Utvecklingsavdelningen” skulle det stå. Eftersom jag hade tramsat till alla de övriga pärmetiketterna gav jag mig in i lite ordvrängeri. Så här såg mitt klotter ut:
Utveckling utan inveckling när vi invecklar oss med utvecklingsavdelningen, veckla ut och veckla in. Avvecklingsutdelningen.Det där var ju intressant. In-veckling och ut-veckling är ett dynamiskt par. Men det finns ingen på-veckling som matchar av-vecklingen.
Från detta utformade jag en ordlek en kul liten tankegymnastik medan man tittar på regndropparna som far på ett tågfönster eller skatorna som bråkar på vårdcentralens gräsmatta. Mumla orden långsamt, fundera över deras användningsområde.
Kliva in (i bilen, kanske? Verkar trångt). Kliva ut (på isen, dansgolvet?). Kliva på (ett tåg, en vagn?). Kliva ner (i en båt!). Kliva upp (på prispallen, de sista triumferande stegen, eller på schavotten. Usch!). Kliva av (känns definitivt och kanske också handlingskraftigt. Illamående i bergochdalbanan? Kasta in handduken?). Kliva över (ett smutsigt, skäggigt klädbylte i tunnelbanan). Kliva under (skumt!).
Inse. Utse. Avse. Påse? Nej, men påseende kan vi säga! Överse. Underse? Nix! Efterse? Nej, men se efter kan vi göra. Förese? Nej, men förutse ligger nära till hands. Uppse, nerse? Nej, men vi kan se upp till någon och se ner på någon. Förbise.Tycker du att det här verkar avvikande på något sätt? Då ber jag att få citera Salvador Dali: ”Den enda skillnaden mellan mig och en galning är att jag är inte galen!”