Vi har skaffat oss ett flaggspel. Inte ett sånt som hänger i julgranen, utan snarare ett sånt som man i bildningstörstande hem hittar under julgranen.
Elvaårige Erik har snabbt etablerat sig som hushållets vexillolog (flaggvetare). Ingen klarar av att hålla honom flaggstången. Ibland vill han bara dela sina reflektioner:
— Hur skiljer man på Marockos och Bangladeshs flaggor om man är färgblind?
Ibland flyger fan(an) i honom, trots att vi flaggar med vår avoghet:
— Vilket land har en kulspruta på sin flagga?
— Azerbadam-dam-dam! säger jag.
— Långtbortistan, säger Lotten.
— Moçambique, säger Erik. Vilken flagga har två spetsiga tungor?
— Svärmoretanien, säger jag.
— Anakondien, säger Lotten.
— Nepal, säger Erik.
När Sigge (1 år) sover sätter vi Oskar (6 år) och Moa (4 år) framför Disney Channel och låter oss förnedras i soffgruppen.
— Godispapper från en Twist-påse, gissar Lotten.
— Uganda, säger Erik.
— Fotbollsplan, nej, biljardbord uppifrån, säger jag.
— Libyen, säger Erik.
Även Erik tvekar ett ögonblick över en flagga som verkar ha lånat sitt färgspråk från Ikeas barnavdelning.
— Nu vet jag — Armenien! ropar han.
— Stopp, det kan inte stämma, säger Lotten. Om någon flagga var orange skulle man känna till det.
— Irland, Indien och Bhutan har orange i sina flaggor, säger Erik, samtidigt som han vänder på kortet och visar mig att Armenien har 3,5 miljoner invånare, fördelade på en landareal på 29 800 kvadratkilometer.
Nästa flagga som spelas ut ska vara vinröd, tror jag. Trycket är lite skumt så den ser snarare cerise-färgad ut.
— Kolla, samma färg som Kickis Takano-overall, säger jag vilket får Lotten att lämna spelet och suckande drömma sig bort till 1985.
— Georgien, säger Erik och hugger tag i kortet.
— Stopp! tjoar jag. Det kan inte vara rätt. Georgien, det är ju snö och berg och kraftfulla kvinnor och hårda tysta män — Josef Stalin, till exempel. Kan du tänka dig Josef Stalin i vinröd toppluva eller cerisefärgad Takano-overall?
— Det kan jag inte, pappa, för jag vet inte vad en Takano-overall är. Men jag kan säga till dig att om det inte är Georgiens flagga så ska jag städa mitt rum i eftermiddag.
— Och om det är Georgiens flagga, då?
— Då får du städa mitt rum.
— Vårt rum! ropar Ida vars kinder har börjat glöda i en färg som går åt cerise.
— Topp! säger jag. Och nu ska jag strax vända på kortet, men först ska jag berätta för min fåvitske son att cerise-färgade flaggor har man i solkyssta länder som Seychellerna eller Marshall-öarna vilka smeks av havets milda bris …
En halvtimme senare sorterar jag Kalle Anka-tidningar i olika grader av upplösning, dammsuger upp chipsfragment, Strategopjäser och barbieskor samt byter lakan som man skulle kunna förkultivera persilja på. Erik och Ida övervakar verksamheten.
— Jag ska reklamera de de där korten, muttrar jag och monterar ihop en förvriden Lego-robot. Det mäktiga Kaukasus bebos inte av män och kvinnor som vill låta sig representeras av cerise.
— Vi kan ha frågesport medan du städar, pappa.
— Visst — om jag får bestämma ämnet, och då bestämmer jag att det är djur och natur, säger jag och plockar upp en repig cd-skiva med Mulle Meck. Vilken blomma är vit och växer som en vacker matta i bokskogen om våren?
— Anemone nemorosa, även känd som vitsippa, säger Erik. Och om du ska ta hem det här, pappa, så får du nog anstränga dig lite mer!
Vad gör jag då? Jo, jag stryker flagg förstås!