Äntligen begriper jag varför mina webbläsarfönster försvinner! Och jag som svurit över slarviga programmerare som levererar buggig programvara. Det är ju jag som är buggen!
Så här går det till:
1. Nytt fönster: commando-N (commando-knappen på en Mac är alltså motsvarigheten till ctrl-knappen på en PC – kallas också äpple-tangenten)
2. Markera adressfönstret: commando-L
3. Skriva in adress: ”www … etc.”.
4. Ha så jädra bråttom så att tummen är kvar på commando-tangenten när jag skriver det första w:et. Resultatet blir commando-w – som betyder ”Stäng fönstret”.
Ridå – på fler än ett sätt!
4 svar på ”Bugg på 86 kilo”
Ja, men det har jag också kommit på!
Men på ett ANNAT sät.
Jag lärde mig en gång skriva på maskin (1956!) Sedan använde jag på 70-talet de nya fantastiska elektriska skrivmaskinerna där man kunde radera med tangenter.
Sedan la´de ju i och med datorerna TILL en rad.
Så nu när jag skriver mycket brödtext på blogg siktar jag på fel rad när jag ska skriva STOR bokstav – och Allt kan hända.
Men så småningom får man en reflex för det också = Äpple+Z et voilà.
Markera adressfönstret: commando-L
Den var ny för mig. Tack för den.
(Vet du om att din fru sätter upp dig som frivillig på betungande poster?)
/Herr R
Herr R: Vänd dig till mig om du vill lära dig tusen kortkommandon. Jag är närmast manisk när det gäller att lära mig nya knep för att kunna styra allt på burken från tangentbordet.
Det var inte för inte som en av mina första artiklar som frilans hette ”Utan mus på macen”. (Min fru tyckte det lät som ”Utan trosor i Tyrolen” – en film som ingen av oss har sett.)
Oh. Commando+L. Där ser man! Annars brukar en klassisker här i mitt hem vara att missbedöma avståndet och trycka äpple+Q istället för äpple+W (eller med fel program framme, och så blev hela icq-listan snopen).