Undran över ett under

SvD granskar det finska skolundret. Artikeln bekräftar det som jag har ansett hela tiden: om man koncentrerar sig på att optimera kunskapsöverföringen i skolan så får man allt det andra på köpet, t.ex. självdisciplin och hänsyn.

Mot slutet av artikeln kommer vår skolminister till tals, och som vanligt blir jag alldeles torr i munnen när jag läser vad han har att säga:

”[Baylan] tror inte att bristande ordning på lektionerna är orsaken att till att svenska elever lyckas sämre.

– Det som kan uppfattas som oordning, kan också handla om att svenska elever vågar ifrågasätta.”

Jotack, jag möter det där då och då när jag undervisar yngre människor som formats av dessa ideal. De som lärt sig att tro att historiens första smarta människor föddes på sjuttiotalet, och som visar den djupaste arrogans mot allt det kunnande som civilisationen har byggt upp med svett och möda. De som inte förstår att när Galileo och Newton och Einstein rockade världen så var det resultatet av decennier av hårt arbete med sittfläsk och frontallober.

Enkelt förklarat kan man dela in processen i de tre stegen LÄSA, TÄNKA och TALA – just i den ordningen. I svensk skolpolitik har man rationaliserat bort de två första. Och vilka blir förlorarna? Knappast medelklassens barn..