Förr sa man att det var kyrkomannen och teologen Israel Kolmodin (1643–1709) som skrev texten, idag är man mindre säker. Hur som helst säger sägnen att det var vid Hångers källa, nära Lärbro på norra Gotland, som inspirationen rann till. Och det skadar ju ingen om man vill tro på det. Melodin var förmodligen en folkvisa.
Det handlar alltså om Den blomstertid nu kommer som först trycktes i 1695 års psalmbok, ”den karolinska”. Johan Olof Wallin gjorde en bearbetning inför publiceringen i 1819 års psalmbok, och Britt G Hallqvist var också framme och putsade upp den i slutet av 1970-talet.
En förklaring till dess popularitet är förmodligen att den första versen inte nämner Herren, Jesus, himlen eller något av det där andra som gör oss moderna svenskar så förlägna. Innerligt vacker är den och Sörmlands ljusgröna aspar sjunger den på sitt prasslande vis hela försommaren.
3 svar på ”Psalm för gråtmilda hedningar”
Detta skrev Olle utan att veta att Diskrimineringsombudsmannen idag fräser att ”man faktisk inte kan sjunga Den blomstertid” eftersom den ju faktiskt är en RELIGIÖS PSALM och då kan alla som inte är KRISTNA känna sig diskriminerade och DESSUTOM måste man ju ha skolavslutningarna i så NEUTRALA lokaler som möjligt för att inte alla som inte är kristna inte ska känna sig UTANFÖR.
Ok. Ska jag räkna upp alla sammanhang då JAG känner mig utanför? På Café Opera till exempel känner jag mig jätteutanför. Bort med Café Opera, jag är jättediskriminerad!
Jag känner mig jättediskriminerad varje gång jag ska gå på mingelparty eftersom jag absolut inte kan konsten att mingla så bort med alla mingelpartyn. Vidare gick jag genom hela min skoltid som väldigt diskriminerad på gympan (och då snackar vi inte om att KÄNNA sig diskriminerad, då snackar vi att VARA diskriminerad) så bort med all gympa i skolorna. För att inte tala om alla gånger jag är ute i skogen och inte kan stå och kissa vilket Pontus kan. Snacka om att känna sig diskriminerad! Alltså måste skogen bort. Och alla snoppar på alla män så dom också måste sitta ner. Så får det bli! Ingen ska behöva känna sig diskriminerad!
Jag tycker inte att det är så enkelt. Det handlar ju delvis om vad vi har för syn på våra kyrkor och våra psalmer. Är kyrkan en religiös byggnad, eller är den en kulturinstitution? Jag kan se det arkitektoniska och kulturella värdet i kyrkobyggnaden, men jag tycker ändå inte att sekulära ceremonier har i en religiös byggnad att göra. Visst, det är en vacker lokal, men det känns ändå inte rätt. Kristna ceremonier i kristna lokaler, civila ceremonier i civila lokaler.
Det är ingen som tvingar dig att gå på Café Opera, men barn som tvingas till kyrkan kan känna sig väldigt illa till mods. Diskriminering kanske jag inte skulle kalla det, men jag tycker att det är en onödig betoning av utanförskap och annorlundahet.