Och vet ni vad, kära vänner. Världens ände är inte ett tvärt stup ner i stjärnedjupet. Det är en färg som ingen ännu har namngett och en horisont som löper varv på varv i allt vidare cirklar.
(Kalmuckstäppen, tror jag det var, den 26 mars 2006)
Kategorier
Ett svar på ”Så långt hemifrån har jag aldrig varit …”
Då tycker jag BLÅTT är snyggare!
Kanske det är vackrare i grönt!?