Jag fascineras av idiom – på mitt eget språk och på andras. De säger så mycket om de folk och de kulturer som skapat dem, särskilt när man försöker utreda hur de har tillkommit. Man gräver sig ner genom språklagren och stöter på historiska och kulturella artefakter … och allt hör ihop!
(NE: ”Ett idiomatiskt uttryck är
ett fast uttryckssätt, i synnerhet ett sådant vars
betydelse inte kan härledas ur betydelsen hos
delarna, som ligga någon i fatet.”)
Låt oss ta uttrycket ”Han känner sina pappenheimare” som exempel. Ledtrådarna för oss först till trettioåriga kriget (Pappenheim var befälhavare för ett berömt kavalleriregemente vars soldater därför kallades för pappenheimare) och därifrån till Friedrich von Schiller (citat från dramat Wallenstein: Daran erkenn’ ich meine Pappenheimer). Det enda som är oklart är hur uttrycket gjordes populärt i svenskan.
Igår laddade jag ner en låt från iTunes Music Store av en dansk artist som jag aldrig hört talas om tidigare: Valby Bakke av Peter Sommer.
Snakke ikke tale bare snakke,
som man gør det vest for Valby Bakke,
som man gør det vest for Valby Bakke
Efter att ha lyssnat på låten ett par gånger insåg jag att refrängen knappast handlar om det långa uppförslutet nära Zoo i København (alt. nedförslut om man är optimistiskt lagd). Nej, här hade jag stött på ett danskt idiom: ”vest for Valby Bakke”.
Min utredning av betydelse och bakgrund ledde mig till statsomvälvningen 1660 när Frederik III blev envåldshärskare. Under hans regeringstid stärktes Københavns ställning som maktcentrum:
”Valby Bakke blev i både konkret og symbolsk forstand
den grænse, der markerede opdelingen af riget i betydningssfærer. Østpå
var magten, de styrende politiske, økonomiske og åndelige kræfter. Her
skabtes rigssproget som landsdækkende norm. Her var de kunstens og
videnskabens institutioner, samlinger og museer, der blev tillagt
national gyldighed og statsstøtte. Vestpå var lydområderne, provinsen,
"sommerlandet" med småstadssamfundene, hvor befolkningen uhøvisk talte
dialekter og oftest selv måtte finansiere kulturbevarende aktiviteter.”
Eskilstuna ligger helt uppenbart vest for Valby Bakke.
Några gåtfulla uttryck i svenskan att forska vidare kring:
- Pang! sa Gravander.
- Den går inte av för hackor.
- Hon sa inte flaska.
6 svar på ”Idiom”
”Det går inte av för hackor” måste kunna härledas ur min ungdom, när jag skulle hacka bord ett träd som stod i min väg. Hur jag än vände mig, gick det inte av för hackor och var därför ett synnerligen fint träd.
Vad är skillnaden mellan idiom och metafor?
Undrande
När jag var en ung vänstersekterist brukade vi reta trotskister genom att säga att Lenin inte gick av för hackor. Till skillnad från Trotskij då. (Som blev mördad med en ishacka av sovjetagenter.)
Den blyga: se förklaring i separat mejl.
Helena: Hihi!
Sen kan jag avslöja ”facit” till denna efter en titt i ”Bevingat” (Hellsing, Hellquist, Hallengren).
Det har med kortspel att göra. En spelare med en stark hand blir inte besegrad av den som sitter med hackor (dvs. skitkort).
Du skrev ”Østpå” och ”Vestpå”.
Tyckte att dessa stadsdelar – Väst på stan och Öst på stan – lät så konstiga när jag flyttade till Umeå. Det borde väl vara OM stan och inte PÅ?
Men kanske nån liten dansk hade varit där och stadsplanerat med G II A?
Eller är båda uttrycken, både det danska om Vallby backe och det umeitiska, stammande från något gammalt språkbruk?
Det svåraste är inte att ta reda på vad det betyder, tycker jag. Det svåraste för mig är att överhuvudtaget fatta att det är ett idiom det handlar om. På konstiga, ytländska språk då, förstås.