1. En kvinna i yngre medelåldern delar sin sons glädje över en nyinköpt moped. En röd. Sommarkvällen är varm och ljus.
2. Kvinnan vill pröva mopeden. En liten runda, bara. Bland villorna. Hon lånar sonens hjälm. Sommarkvällen är varm och ljus.
3. På den långa genomfartsgatan genom villornas värld vinkar hon till två barn hon känner. Samtidigt blir hon omkörd av två andra mopeder. Hastigheten är runt 30 km/h. Sommarkvällen är varm och ljus.
4. Passageraren på den moped som ligger precis till vänster om henne sätter upp foten mot hennes mopeds vänstra flank och kickar till. Hennes moped välter. Hon far med huvudet in i ett elskåp. Hjälmen skyddar henne från skallskador, men på benen får hon fula, stygga skrapsår. Sommarkvällen är varm och ljus.
5. Förarna på de andra mopederna stannar.
6. Man skrattar åt henne där hon ligger och skriker av skräck och smärta.
7. Sen far de.
8. Hon reser sig upp på vingliga, blodiga ben och skriker efter vem som helst som kan återställa tingens ordning. Fylld av fasa är hon och förvirrad. Sommarkvällen är varm och ljus.
9. Nu börjar villornas folk komma småspringande. Ingen har ännu begripit. Sommarkvällen är varm och ljus.
Kategorier
4 svar på ”Och sen stannade de och skrattade åt henne”
Förfärligt!
Vad gör man?
EN åtgärd som kanske kunde lätta frustrationen litet är att ha REGISTRERINGSNUMMER (se bild på Den gamles cykel på 40-talet) mopeder – då kunde man åtminstone ha en liten chans att identifiera svinen den vägen!
Jomen. Vi ringde polisen, och polisen (!!!!) kom. Johodå. Och de jagade bovarna, som plötlsigt dök upp för att (?) kolla hur offret hade det, Jag busvisslade och vinkade åt poliserna med hela handen och de jagade moppesparkarna som åkte över stock och sten över halva stan och de kriminella fegisarna blev jagade och prejade av poliserna.
Men de kom undan. Enligt dagens tidning har polisen dock tagit ”moppen” i beslag.
Så det är alltså baserat på en sann historia? Har ni fått veta varför de sparkade?
Några svar gives icke. Vardagssadismen är ansiktslös.