Det gamla vraket ligger där ännu. På trettio år har ingenting förändrats.
Ta sikte på gatlyktan mellan hörnhuset och busshållplatsen, vänd dig om och simma med näsan mot Svinbådans fyr. Fortsätt simma när den ljusa sandbottnen går över i en djungel av tång där krabborna jagar varandra mellan stenarna, och efter femtio meter dyker det upp som en skugga.
Som en öppnad bröstkorg från ett väldigt djur. Rostiga spant som sträcker sig mot ytan. Tången vajar med vågorna på ytan.
Här går stim av småfisk i nervösa sicksackbanor. Här står yltor, mabbar och glubbor och glor med viftande bröstfenor, enfaldig blick och silikonsvullna läppar. Här far plattfisken som blixtar mellan sandöarna i tångskogen.
Vi ligger i ytan och hör hur vi andas. Samma cyklop som för trettio år sedan.
Ett svar på ”Det gamla vraket”
Vilka är Vi?
Om Du och Erik varhan ju inte med för trettio år sedan,ju;