Kul har man i Flen, som sagt var. Natten var ljummen men så var också skallen. Man måste ju hålla huvudet kallt i mörkret, trots att man har en ljus- och värmekälla på 20 watt i pannan.
Under en timmas tid lyckades jag utföra handbokens alla varianter på bommar — parallellfel, kontrakurs, riktningsförskjutningar osv. Titta bara på ovanstående exempel. Jag bökar mig ut från den steniga, täta granskogen som omger kontroll 3, kommer ut på en körväg, springer till vänster till en korsning och tar till höger. När jag befinner mig vid A blir jag förbryllad. En vägkorsning? Efter en stunds förvirring inser jag att jag befinner mig vid B. Sällan har jag fått till det så befängt under 30 år som tävlingsorienterare. Det måste vara skogssnuvan!
Sen slocknade lampan. En vänlig herre lånade mig en liten Clas Ohlson-lampa så jag kunde ta mig till tävlingsplatsen utan benbrott.
Kul, var det hur som helst. Ett litet äventyr i fickformat.
8 svar på ”Kul i Flen 2”
1977 gick jag också vilse i djungeln utanför Flen. Kärleksdjungeln. Jag har fortfarande inte hittat ut.
Åh, vad kul att du rört dig i skogen i mina trakter! Var det kanske då du släppte ned ett paket i min brevlåda? Jag vill hur som helst tacka så väldigt mycket. Titta gärna in på min blogg för resultatet… Tack än en gång!
Kul, att någon kan ha kul i Flen. Salinstugan, är det Mona Sahlins sommarstuga? Hon lär ju ha en stuga här i trakterna.
Det där med kartan, kompassen och riktningen. Mycket att hålla reda på, men ändå så litet. Förenklat, norr är alltid åt norr!
Norr är alltid norr, men vissa nätter är norr lite böjligt, liksom. Om man vrider lite på kroppen och lite på kartan så kan man få sluttningar att gå i den riktning som man fått för sig att de ska gå i.
Jag tycker för övrigt att kompassen skulle få en sån där röst som moderna bil-GPSer har.
– Olle, nu drar du dig åt väster.
– Oops, du ska följa den högra åsen.
– Hallå, hoho, titta på mig!
Oj! Lampan slocknade före kontroll fyra! Hur många kontroller VAR det?
Knasig lampa. Mer batterier! (Eller reservglödlampa/-armatur?)
Tur man kunde ta sig till nr 4 både från A och B.
Antalet kontroller brukar vara ca två per kilometer. Hela banan är alltså 12–13 kontroller.
Lampan är ganska driftsäker, så länge man kör med ett batteri som är dimensionerat för hur länge man ska vara ute. Jag, min idiot, tog ett litet träningsbatteri som verkar ha blivit lite gammalt och trött.
Du har rätt i att man ska ha med sig reservlampa. Jag finner dock ett visst nöje i att chansa. Lite skogs-kinky, så där!
Jo, en sak till! Under nattorientering är man inte riktigt klok. Det är som att vara full (vilket jag i.o.f.s. aldrig har varit) eller förälskad: efteråt har man ofta anledning att tänk ”Hur i h*lv*t* kunde jag vara så dum!”