Någonstans i detta välsignade land står en anslagstavla och ser höstdyster ut, med grå, fårad hy full av klammerkvisslor och häftstiftsblämmor. I fonden en sjö där grämda fröknar dränkt sig och en granmörk höjd där brännvinsdoftande ungkarlar hängt sig. Våg våg slå säger sjön. Knirra, knarra, knirra säger furugrenarna.
Det vissnar i diket och blåser över gärdet.
En solblekt affisch inbjuder till somriga fröjder som aldrig blev av med två sångare som aldrig kom och en dragspelsartist som försvann på BB. En och annan bil passerar på väg till Försäkringskassan eller Konsum. De kommer att kretsa på oljegrusvägar i evighet.