Mina sex miljarder syskon

Vissa eftermiddagar tänker jag vänligt om mänskligheten och bestämmer mig för att jag, genom att vara en del av den, deltar i en vacker och storartad berättelse. Människan som övervinnare, tröstare, botare, ordnare, tänkare, kamrat, vårdare och så vidare. 

Vi bär änglavingar men det kan vi inte se om vi inte kränger nacken ur led; då är det så mycket lättare att med en blick mot marken bli påmind om bockfoten som sticker fram.

Idag lägger jag 46 kromosomeri handflatan, kramar dem och säger: ”De här delar jag med alla och med ingen; alla har likadana som jag och ingen har likadana som jag; mitt öde är oskiljaktigt förenat med allas och ingen kan leva mitt liv.”

Refräng:

ATTGTACACATGAGCGCAGAGATAGACAG … osv.