The Wasteland

Jag var en djuping när jag gjorde lumpen, en manisk läsare som tog halade upp en bok ur benfickan så fort det gavs en paus.

Aloysius Bertrand, Heinrich Böll, Hermann Hesse, Aksel Sandemose, Stig Dagerman,  — vilken brygd för en själfull yngling!

Malajen på regementsbiblioteket tyckte att jag var en kul prick. Fjärrlånen — inspirerade av de kulturtidskrifter jag plöjde — var många. Någonstans i systemet var det en bibliotekarie som tyckte det var billigare att skicka kopior istället för en massa böcker. På så sätt fick jag t.ex. ett litet kompendium med alla de dikter av Jean Cocteau som översatts till svenska.

Därför var det i kompendieform som jag först mötte Det öde landet av T.S. Eliot — närmare bestämt översättningen av Thomas Warburton från 19## (?). Det var början på en ungdomsförälskelse.