Webbrensning 8: Den tredje sagan

Det var en orm som var trött på att kräla i
stoftet för andra. "Nej!" tänkte han en dag. "Från och med nu skall jag
stå med ryggen sträckt och se de andra djuren i ögonen. Och har jag
ingen fot, så får jag väl stå på min svansspets."

Ormen
sträckte sig och sträckte sig tills han blev rak som en pinne. Han
skakade i hela kroppen av ansträngning, men det avlånga ormhjärta
dunkade stolt.

Han hade inte ens hunnit tänka tanken "Vad
gör jag nu" innan ett gnisslande, skrapande ljud genomfor hans ryggrad.
Kota efter kota gav efter. En sprack, en annan deformerades, en tredje
vreds ihop till ett knyte av taggar och utskott. Som ett avlångt pussel
grep de vanskapta benbitarna om varann och bildade en rak, styv käpp.

Och
där stod ormen lutad mot ett träd i skuggan, skyld av undervegetation.
Han hade mycket tid att se på himlen där den skymtade mellan bladen
innan han svalt ihjäl. Frågan är om han förstod vad han såg.