Det föll mig in att tänka på livet som en spiral där jag springer runt, runt. Frågan är bara åt vilket håll jag springer.
Kanske började allt i mitten med det lilla instinktslivet i mammas trygga famn som den ursprungliga, trygga punkten. Sedan upplevdes tillvaron allt vidare cirklar. Större, större blir världen tills jag en dag kastas ut i rymden av centrifugalkraften.
Eller är det så att jag är diamantnålen som löper i vinylrännan på en LP-skiva. Först en lite tafatt början med knaster och brus, sedan skön musik indelad i faser på fem–tio år.
Slutar i så fall allt med ljudet av en tonarm som lyfts automatiskt, och sedan evig tystnad? Eller är skivspelaren av enklare, alternativt dyrare slag där varje människas liv slutar som en oändlig slinga av brus, avbrutet av ett dovt knäpp 33 gånger per minut?
Ett svar på ”Spiralen”
Jag är hitskickad av Lisa för jag är impad av ttröjan du bär på fotot (etymologidiskussionen m.m. över osten). Var har du hittat den (ttröjan, inte osten)? Jag har en viss böjelse för latinska citat.