Jag heter Olle Bergman och jag är sex år.
Nu tänkte jag fråga en sak. De där som slänger godispapper på cykelbanan, på gräsmattan och i min rabatt. Hur kan de göra så? Hur kan de låta armen svänga ut och öppna handen och låta pappret falla på alldeles fel plats?
Eftersom ordningen i hela universum hänger på mig ber jag dig att hjälpa mig med ett svar. Alla de godispapper som ligger på cykelbanor, gräsmattor och i min rabatt är ett stort bekymmer för mig. På natten lyser de starkare än Venus och Sirius, de är brunrödablågröna blemmor i månens ansikte.
Jag tänker på den där armen som svänger ut, snett bakåt. Handen som slänger en näve salt i mina sår. Är det åt det hållet nån annans problem ligger?
Nu hinner jag inte skriva mer. Jag har 6 miljarder godispapper att plocka upp idag.
2 svar på ”Jag frågar”
Sätt upp en stor skylt och en papperskorg vid din rabatt. Sem sexåring kan du då lära alla dina kompisar att man inte FÅR kasta grejer i naturen och hur skitigt det verkligen blir (redan är) om alla gör så.
?r det så enkelt? Nu!
Det var det 1970, då OB VAR 6 år – men sedan öppnade man Pandoras ask…
År få sona vad stunden brutit.