Om det är xyz som den blyga säger så har jag ett litet eget knep för att hålla ordning på vektorerna.
x – finns i siffran 6: tecknas på teckenspråk med en tumme upp.
y – finns nästan i siffran sju ”sjy”: tecknas på teckenspråk med tumme och pekfinger.
z – är flerstavigt när man bokstaverar den. Även siffran 8 är flerstavig när man uttalar den. Åtta tecknas med tumme+pekfinger+långfinger.
Således förhållandet mellan vektorerna.
Det gäller bara att komma ihåg att lägga ifrån sig pennan om man är högerhänt och teckna med den handen …
Nu kommer det oväntade svaret: ungdomar som växte upp för några decennier sedan kunde dra nytta av denna ramsa om de vägrade gå in i rollen som glasögonorm.
Det är en minnesramsa som jag konstruerade i väntrummet hos skolsköterskan någon gång i början på åttiotalet. Kolv kalsongklädda gymnasiegossar satt snart och rabblade i kör — och alla tycktes sedan ha förträfflig syn!
Haha!!
Under förutsättning att alla får läsa på samma rad och från samma håll!
Själv brukar jag testa synen på bilprovningen. Fast jag missar alltid att det är tänkt att jag ska stå några meter fram mot tavlan, inte borta vid kaffeautomaten.
Det brukar gå rätt bra ändå.
Under militärtjänstgöringen gick det inte längre att dölja att jag såg illa. När vi skulle skjuta prick siktade jag bara in i det gråa suddet — och missade tavlan allt som oftast.
(Fast jag blev inte mycket bättre på att träffa när jag väl fått glasögon.)
Eftersom jag alltid sett väldigt bra så är det nya spännande upplevelser det här med grejer som kommer för nära för att kunna fokuseras, som att trä tråd i nål med nyvakna ögon t ex.
Häromdagen upplevdde jag för första gången att det var svårt att se skarpt på långt håll. Kanske för att jag så fokuserat i noterna. Det var svårt att se vem som just klev in genom dörren därborta då.
Fascinerande.
Lika fantastiskt som jag antar att maken tyckte det var när han fick glasögon. Wow! Man kunde se Varje Blad För Sig på träden. De blev inte bara så där allmänt gröna sommartid.
Först påminde det om ramsan ”Gud hjälpe Zorns mö qvickt få aw byxor”. Sanningen hade jag nog aldrig kommit på. Min gissning hade varit något kondensat av Aftonpressens löpsedlar.
7 svar på ”Ramsa för motsträviga”
xyz – kanske arn i åk 2?
Om det är xyz som den blyga säger så har jag ett litet eget knep för att hålla ordning på vektorerna.
x – finns i siffran 6: tecknas på teckenspråk med en tumme upp.
y – finns nästan i siffran sju ”sjy”: tecknas på teckenspråk med tumme och pekfinger.
z – är flerstavigt när man bokstaverar den. Även siffran 8 är flerstavig när man uttalar den. Åtta tecknas med tumme+pekfinger+långfinger.
Således förhållandet mellan vektorerna.
Det gäller bara att komma ihåg att lägga ifrån sig pennan om man är högerhänt och teckna med den handen …
Nu kommer det oväntade svaret: ungdomar som växte upp för några decennier sedan kunde dra nytta av denna ramsa om de vägrade gå in i rollen som glasögonorm.
Det är en minnesramsa som jag konstruerade i väntrummet hos skolsköterskan någon gång i början på åttiotalet. Kolv kalsongklädda gymnasiegossar satt snart och rabblade i kör — och alla tycktes sedan ha förträfflig syn!
Haha!!
Under förutsättning att alla får läsa på samma rad och från samma håll!
Själv brukar jag testa synen på bilprovningen. Fast jag missar alltid att det är tänkt att jag ska stå några meter fram mot tavlan, inte borta vid kaffeautomaten.
Det brukar gå rätt bra ändå.
Under militärtjänstgöringen gick det inte längre att dölja att jag såg illa. När vi skulle skjuta prick siktade jag bara in i det gråa suddet — och missade tavlan allt som oftast.
(Fast jag blev inte mycket bättre på att träffa när jag väl fått glasögon.)
Eftersom jag alltid sett väldigt bra så är det nya spännande upplevelser det här med grejer som kommer för nära för att kunna fokuseras, som att trä tråd i nål med nyvakna ögon t ex.
Häromdagen upplevdde jag för första gången att det var svårt att se skarpt på långt håll. Kanske för att jag så fokuserat i noterna. Det var svårt att se vem som just klev in genom dörren därborta då.
Fascinerande.
Lika fantastiskt som jag antar att maken tyckte det var när han fick glasögon. Wow! Man kunde se Varje Blad För Sig på träden. De blev inte bara så där allmänt gröna sommartid.
Först påminde det om ramsan ”Gud hjälpe Zorns mö qvickt få aw byxor”. Sanningen hade jag nog aldrig kommit på. Min gissning hade varit något kondensat av Aftonpressens löpsedlar.