London bullrar och står i

Den djefla mannen bloggar lajv från staden som aldrig håller truten. Här har man levt i liv och oväsen i tvåtusen år. Romarna klirrade och klarrade med rustningar och vapen, trampade taktfast med stålskodda sandaler mot stenlagda härvägar under det att kelterna knotade och muttrade i skogarna medan de smorde in sig med svinblod och blålera inför nästa utsiktslösa överfall och sen rasade allt ner i kaos och ogräset växte högt i ruinerna av atriumvillor och sädesmagasin medan alla de som lämnats kvar slogs i gräset och försökte trycka tummarna i ögonen på varandra men mitt i alltsammans kom angler och saxare och det hörs ju bara på namnet vilka larmande folk de var – klang, klang, angler & krasch, skrax, saxare – och de inledde ett vilt fäktande som pågick långt in i medeltiden tills en viljestark dam fick ordning på pojkarna och avgränsade vrål, stoj och skriv till The Globe på södra stranden av Thames. Sen ojade sig alla storligen i pesten men det var inte länge för sen brann hela skiten ner och efter det mördade Jack the Ripper folk under stor smärta och veklagan och efter det uppfanns explosionsmotorn och på det vägnätet är det.