”Det jag inte förstår måste vara ett angrepp”

Jag är så innerligt trött på det mänsliga beteendet som kan sammanfattas ”jag-förstår-inte-vad-det-är-men-det-måste-vara-någon-form-av-angrepp-på-mina-intressen-så-därför-vidtar-jag-mått-och-steg-för-att-anlägga-moteld”. Ja, ibland kan det näästan få mig att tappa mitt glada och soliga humör.

Vi går igenom det en gång till, fast långsamt.

1. Ett ärende läggs på personens bord.

2. Personen försöker sätta sig in i ärendet men förstår det inte. Orsakerna kan vara många – oklar och/eller fragmentarisk information, bristande förhandskunskaper eller personen i fråga är mer eller mindre korkad, uppblåst eller inbilsk.

3. Nu ställs personen inför ett val:

a) Begära in någon form av förklaring eller kompletterande information, till exempel genom att ringa ett samtal eller skriva ett mejl.

b) Tänka ”Den fan är ute efter mig. Han/hon är min fiende. Nu jävlar ska han/hon få!”

Det är alltså b-alternativet som kan göra mig en smula purken ibland.