Sommarmonstret krälar över landet, dreglar sol över gulnade gräsmattor, flåsar in värme i sovrum och kök och får oss att svettas på platser vi knappt har namn för. En saltvattenpärla glider från käkvinkeln, följer carotisartären och lägger sig på plats i något som jag skulle kalla nyckelbensgropen. Det ångar i knävecken och pannan ligger fuktblank som ett nyskurat fördäck. Jag står på näsan och pekar ut kursen: Framåt! Framåt!