Kutte Jörnsson närläser texten till Daddy Cool

Det händer att jag saknar uppdelningen av Tyskland i en västdel och en östdel. Själva spänningsfältet mellan de politiska ståndpunkterna blev en generator för gränsöverskridande kulturyttringar, vilket skapade en plattform en tredje, fjärde, femte – ja, t.o.m. en sjätte metaestetisk ståndpunkt som bar på en potential och ett löfte om en arena som bar på möjligheten av en utmaning av estetiska normerna. Liksom.

Ett av de tydligaste exemplen på hur en slags pseudoradikalism kunde frodas bland smulorna från två ideologier i clinch är discogruppen Boney M –inte minst i kompositionen ”Daddy Cool” från 1976. Jag återger här texten i sin helhet:

Shes crazy like a fool
What about it daddy cool

Shes crazy like a fool
What about it daddy cool
Im crazy like a fool
What about it daddy cool

Daddy, daddy cool
Daddy, daddy cool
Daddy, daddy cool
Daddy, daddy cool

Shes crazy like a fool
What about it daddy cool
Im crazy like a fool
What about it daddy cool

Daddy, daddy cool
Daddy, daddy cool
Daddy, daddy cool
Daddy, daddy cool

(spoken) shes crazy about her daddy
Oh she believes in him
She loves her daddy

Shes crazy like a fool
What about it daddy cool
Im crazy like a fool
What about it daddy cool

Daddy, daddy cool
Daddy, daddy cool
Daddy, daddy cool
Daddy, daddy cool

Vid en första anblick kan denna text tyckas banal. Men den som gräver djupare finner snart ledtrådar som leder fram mot ett poststrukturalistiskt credo; man skulle kunna tala om en rutten civilisations svanesång, och den embryonala tillväxten hos en alternativ ståndpunkt, där det som framstår som en populärkulturens trivialisering i själva verket besitter fröet till en omvärdering av destruktiva normer, där klasskonflikten ligger utfläkt som ett ruttnande kadaver på samhällsarenan. Typ.

Eller för att uttrycka det annorlunda: allting är inte så enkelt som att Köpenhamn är huvudstad i Danmark, eller att natriums atomvikt är 22,99. Det finns alltid en problematisering att ta hänsyn till.

Se bara hur raden ”She’s crazy like a fool” med endast en rads respit följs av konstaterandet ”I’m crazy like a fool”. Vad är galet och vad är friskt i en värld där vi alla är fångar i normernas kedjor? Är det inte i själva verket så att galenskapen är den enda sunda reaktionen på en dekadent civilisation?

Det dystra omkvädet antyder en universell värmedöd, där entropin driver de unkna, patriarkala normerna – där Daddy representerar den arketypiska Fadern — mot den totala nollpunkten. Först där kan en nyorientering ta sin början. Det budskapet finns också nedlagt i låtlistan på albumet, där den civilisatoriska prövningen i spåren Daddy Cool och Take the Heat of Me följs av den hugsvalande Sunny.