Första gången som jag insåg vad ljudkvalitet kan betyda för musikupplevelsen var 1979 eller något. I flera veckor hade jag lyssnat på en brusig bandinspelning av Jeff Waynes Musical Version of War of the Worlds, och var helt nöjd med det jag hörde. Då lånade min bror oförhappandes hem LP:n från en kompis och oj!, vilken skillnad. Jag hörde så mycket som inte funnits där innan, och vilket gjorde totalintrycket helt annorlunda.
Just nu är jag med om något liknande, men nu handlar det om utsikten från tåget. Det är en ovanligt vacker dag i Nordvästskåne. Markerna ligger vårnakna, solen lyser på fjolårsgräset och Söderåsen blånar i bakgrunden.
Plötsligt slår det mig det är Reginatågets design som gör att ögonblicket känns speciellt. Stora fönster i alla riktningar ger panoramautblick – landskapet ligger serverat i all sin prakt, istället för att stoppas ner i små fönstergluggsburkar.
3 svar på ”Utsikt i hifi”
Shit alltså, den gamla skivan. måste kolla upp om den finns på spotify. Läste på wikipedia att Phil Lynott var inblandad.
Min man är besatt av ljud. Han flåsar över Hifi-Musik som vore den Lektyr eller Stopp. Hemma har vi konstiga ljudanläggningar som han pillar isär och sätter ihop igen.
Och ja, visst kan även jag uppskatta en god ljudkvalitet. Men det är vad som sägs som är viktigast, inte hur det låter.
Min analys:
Orsaken till din Bliss är tvåfaldig.
Å en sidan teknikens framsteg
i form av panoramavagnar
MEN
framför allt ditt inträde i den gyllene medelåldern.
Den gamle och jag har sedan ett trettiotal år förvånat noterat den eskalerande jubelkänslan inför vårens ankomst.
Det är ett av åldrandets goda – att hänförelsen inför vårens under ständigt stegras.
Vi förvånas glatt varje år över att det drabbar så häftigt – TACK och lov.