spetsar ögonlocken
på solens sista strålar
minnen fladdrar
i en rödgul gardin
runt omkring
har hösten ägt rum
i stillhet
en bölja av guld
frusen mot brynen
ett kar av blod
tippat över molnen
snart kan det sägas
snart kan det skrivas
MORS: QUO SERIOR AMARIOR
snart var det sagt
snart var det skrivet
må de döda
välsigna mig
med sin värdighet