Sitter här och spionerar på journalisten som är här för att filma den numera berömda Karl XII-bysten och kan inte begripa hur hon resonerade när hon klädde på sig i morse. Boots med alldeles för hög klack och ett par ormskinnsjeans med S&M-snörning … typ. Inte undra på att gubbar – i alla åldrar – glor lystet. Samtidigt förmodar jag att hon förväntar sig att betraktas och behandlas som en yrkesperson.
Det där med att man alienerar sig så mycket som möjligt från dem man ska intervjua har jag sett förr bland mediemänniskor från 08-området. Det är som att stoppa en uppvärmd termometer i en kall vätska och tro att man mäter den verkliga temperaturen. ”Ils sont fous, les stockholmiennes” eller vad nu Asterix hade sagt.
Att Karl XII rullas runt på pirra är helt i överensstämmelse med hur han rörde sig på slagfältet utanför Poltava. Han hade nämligen en sårskada i foten och fick bäras omkring på bår.
Från vänster: skeptisk (med rätta) resledare, fördragsam expertguide, poserande journalist samt malplacerad krigarkonung.