Tänk er en nystartad svensk lunchrestaurangkedja som stajlats med paneler i Falu rödfärg och med personal som ser ut som ett folkdanslag på midsommarafton. Otänkbart i Sverige men helt rätt i Ukraina där man jobbar stenhårt för att skapa sig en nationell identitet. (Glömde tyvärr anteckna restaurangens namn.)
Modern lunchrestaurang inredd som en by i en novell av Gogol. Personalen osynlig här, men de var naturligtvis klädda i traditionella ukrainska dräkter med röd–svarta broderier.
Förra gången jag var i Zaporozsje besökte jag en vapenbutik där andra våningen var ett litet vapenmuseum. Den här gången besökte vi … en annan vapenbutik där andra våningen var ett litet vapenmuseum. Den stora skillnaden var att vapnen i detta museum inte var till salu. (För tre år sen kunde jag rent teoretiskt ha köpt med mig en MG42 hem.) En antikvariskt kunnig reskamrat upptäckte f.ö. en sällsynt karolinsk värja i samlingen – förmodligen ett krigsbyte från stora nordiska kriget.
Perfekt souvenir från Ukraina: en pluggad (”oskadliggjord”) kalasjnikov AK 47.
Ukraina är ett samhälle som genomgår stora förändringar, och kontrasterna mellan det gamla och det nya blir allt större. Skillnaden sedan min förra resa för tre år sedan är slående. Unga människor är ofta påfallande elegant klädda – inte minst kvinnorna. Fordonsparken innehåller naturligtvis fler sekrutt-bilar än den svenska, men överlag är det gott om moderna fordon.
Exteriör till stationskiosk som den förändringsintresserade kan studera. Tycker att bilden speglar Ukraina väl: sekruttigt, nedgånget, skräpigt sovjetfundament på vilket nytt och modernt appliceras. Fattigdomen är fortfarande stor, ekonomin präglad åt roffaåtsig-mentalitet och poliserna högst mutbara. Notera för övrigt det enorma slarvet när det gäller dragning av ledningar – snett, naket och rörigt.