Historieförvanskning bland stäppdamm och bajamajor

I sommartidtabellernas land kan man finna sig uppspolad på ett caféskär i det oroliga stationshavet. Bara man har ett vägguttag, en halvljummen kopp te och plats i ett sofhörn finns det egentligen ingen orsak att klaga – försåvitt man stålsätter sig mot den barn- och hustrulängtan som nu väller fram ur hjärtat. Ungefär som när magen och blåsan börjar tjuvstarta när man har bråttom in på muggen.

För drygt ett dygn sedan befann jag mig på en av de bisarra och fascinerande platser som man hamnar på när man reser med Pelle Mohlin. Ett fult och dammigt fält under en brännande inlandssol, tusentals festsugna ukrainare och ett minnesarrangemang där alla var i luven på varann och ingen visste någonting men där det samtidigt talades vitt och brett om försoning.

Försoning och insikt är naturligtvis det vi vill ha. Men som man kan ana på bilden ovan så fanns det väldigt många som ville använda slaget vid Poltava för att understryka sin – ofta extrema – ståndpunkt. Flaggor, flaggor, flaggor. Åsikter, åsikter, åsikter. Maktambitioner, maktambitioner, maktambitioner. Motståndarhat, motståndarhat, motståndarhat.
Det finns enormt mycket intelligent och analyserande man kan säga om situationen, men det orkar jag inte nu. Jag nöjer mig med att konstatera att jag är hel, frisk, trött, glad och nöjd samt att jag har cirka 1 200 bilder att gå igenom och skriva anteckningar till.