Fysisk status: godkänd

Min fysiska statusmätare det senaste decenniet har varit de vår- och höstträningar som arrangeras på tisdagskvällarna av Eskilstunas orienteringsklubbar. Om jag i värdig styrfart kan ta mig runt långa banan så betraktar jag mig själv som en man i mina bästa år.

Därvidlag var 2008 ett arbetsamt år för en gammal idrottsman och kroppsneurotiker. Jag drogs nämligen med ett dåligt knä, och all fysisk aktivitet var i princip någon form av rehabiliteringsträning.

Men nu – halleluja, jag är frisk igen! – så kan jag betrakta mig själv som me, myself & I, ego, moi, ich och så vidare. Jag lullade runt i den vresiga skogen öster om Stora Sundby och de flesta stegen var löpsteg – många av dem väldigt låga, men dock.

Jag vet inte mot vem jag ska rikta min tacksamhet, men tacksam är jag över att få vara med igen.