En stor del av världshistoriens elände, förstockning och förspillda möda kan skyllas på processpersonernas välde. De som är uppfyllda av processer, protokoll och påbud vilka de ständigt skärskådar och petar i med petimätermässig passion för det partikulära.
Jag urskiljde plötsligt mönstret i min sons mattebok – den bottenlöst urtråkiga. På min tid upplevde jag mer mål och mening i vår kunskapsfärd. Nu är det vägen som är mödan värd. Övningarna speglar de inlärningsprocesser som de pedagogiska forskarna har blottlagt istället för att tillämpa metoderna. Det är som att spela fingerövningar istället för kompositioner. När barnen ska gå från två- till tresiffriga tal möter de inte en utmaning om Påls och Pers diken där de stolt ska upptäcka att de genom eget skarpsinne kan utvidga det som de redan har lärt sig, utan en kaserngårdsdrill av just, exakt, precis det momentet. Inte undra på att de små utfallsmänniskorna spjärnar emot.
Fashion! Turn to the left.
Fashion! Turn to the right.
Fashion!
3 svar på ”Är du en processperson eller en utfallsmänniska?”
Stordottern går i andra klass och har relegerat matematiken från favoritämne till andra rang. Nu (det senaste halvåret) är det huvudräkning à la 45+28 som gäller och i ljusa stunder tvåans multiplikationstabell, gång efter gång. Det är inte särskilt förbluffande att intresset svalnar, särskilt som det verkar vara förbjudet att gå från bok 2a till 2b när man faktiskt är KLAR med bok 2a; bokbytesdatum följer strikt årstidsväxlingarna, och det finns ju kopiator med vilken man kan framställa hekatomber av pedagogiska exempel enligt läroplanen.
I fjol var jag tydligen för tidigt ute, men härom veckan tröttnade jag på att höra tala om tragglandet och visade än en gång hur man adderar och subtraherar.
Så *ofantligt* pedagogisk som jag är ställde jag först upp multiplikationstabellen i hela dess kurviga elegans. De detaljer som inte var kända för stordottern fyllde jag i själv. Hon såg vad hon kommer att kunna behöva känna till utantill.
Sedan ställde jag upp additionstabellen. Den ser man aldrig i någon bok, men den ser förstås lika kvadratisk och prydlig ut som multiplikationstabellen. Där kunde stordottern snabbt konstatera att det inte fanns en enda kalenderlucka som inte redan hade gluttat på ett par tusen gånger. Rinnande vatten.
Sedan cloun:
45 + 28 = 73
8+5 blir 13, trean förs ner, ettan flyttas upp, 1+4+2 blir 7, för ner, klart, 73: det vanliga additionssättet, helt enkelt.)
Två minuter senare kunde hon addera sjusiffriga tal utan bekymmer, och tio minuter senare gick det lika bra att subtrahera hur stora tal som helst. Inte utan övning direkt i huvudet, men helt bekymmerslöst med en penna och ett papper, en handflata eller en vägg att skriva på. Med en veckas tråkövningar sitter det säkert som gjutet. Multiplikationstabellen nästa – eller vad som nu står i läroplanen. Eller Påls och Pers diken, för all del.
Trista elementa behöver förstås gnuggas in, men för de fyra räknesätten behöver man ju inte kunna mer än innehållet i två 9×9-matriser och behärska två räknescheman (+, ×) och deras inverser. Med tanke på att lågstadiebarn lär sig minst något tiotal nya ord om dagen är det knappast för mycket begärt att de ska kunna lära sig detta på någon månad eller två och sedan få lite mer intellektuell stimulans med applicerade problem. I tvåan kan de börja med algebra.
Det är några steg kvar till Gauss hypergeometriska funktion, Banachrum och enklare men sinnesbogglande saker som exp(pi×i)=-1, men man kan ha det betydligt roligare än att traska hand i hand genom det matematiska Takla Makan med tvåsiffriga addender som enda sällskap.
När jag informerade mig om Intelligenstest på 70-talet (Intelligensen blev ju då ,som senare KÖN, en SOCIAL funktion), hittade en BRA bok ”Den svårfångade intelligensen av Jan Gästrin), minns jag att de som konstruerade de första amerikanerna Terman och Merrill upptäckte att de som fick de högsta poängen ALDRIG HADE LÄRT SIG NÅGOT I SKOLAN.
Dvs De var långt före läroplanen i sitt tänkande.
Jag rekommenderar en bok Världens mått om Gauss ´bildningsgång!
Min kommentar skulle svara på frågan när jag läste Rogers svar och dök in på det spåret
MEN NU svarar jag på frågan:
JAG är nämligen BÅDA!
Är man en utfallsmänniska men verksam i en branch med ”humanitärt” kapital (som kvinnor av hävd varit) räcker det inte med kreativitet, man måste även ha kontroll
Talangens förbannelse brukade ju FAR din tala om!
FÖRRESTEN
En ELOGE till dig, Roger: De högbegåvade eleverna i dagens svenska skola BEHÖVER föräldrar som du som visar vägen in i KUNSKAPENs förlovade land.