sakta skrider enarna genom det grågula gräset
som skuggor av heliga män
mumlande, mumlande vinterbesvärjelser
vem vet vem
som ska möta våren
med ögonhålig blick och blödande tandkött
vem vet vem
vars frusna kropp ska tvättas, svepas och begravas
vem vet vem
de heliga gråskäggade männen
bär inte hoppet på en stav framför och ovan sig
de bär hoppet i bältet
mellan kniven och pungen med fnöske och flinta
årets gyllene skiva vrider sig sakta
med himlakropparna
mörkret där ute
är det skapargudens svarta ryggtavla?