Steve Jobs 1955–2011

Eftersom jag använt Apple-datorer sedan 1987 och levt med dem through good times and through hard times så får jag väl skriva några rader.

• Jag ägde, konstigt nog, aldrig någon Macintosh Plus eller Classic. Hela Lunds universitet var nedlusat av Appleprodukter under senare delen av 1980-talet och vi studenter bombarderades med erbjudanden om att köpa en liten holk. Jag vände och vred på beslutet många, många gånger men, nej, det blev aldrig någon egen beige burk då det begav sig (däremot fick jag en utrangerad SE många år senare som fortfarande står i vår källare). Vad vi gjorde var att låna – det blev mycket spring på låsta och nedsläckta kontor och då och då ett högtidligt hemlån till egna studentrummet.

• LaserWriter – den mest sällsamma och respektingivande av varelser. Doften av färsk plast, trycksvärta och ozon är omisskännlig och oförglömlig.

• Vår första, egna Mac OS-dator: den utmärkta LC 475. Oglamorös men pålitlig – datorernas Volvo 240.

• Performa 5400 – vilken skitdator! Ödesstunden för Apple inföll nån gång 1996 då Mac OS (System 7.5) var så buggigt att det måste ha höjt mortalitetsstatistiken bland Mac OS-användare – blodtrycket ökade ju till farliga nivåer när datorn dök gång på gång. Feltyp 11, någon? Detta, tillsammans med att landets IT-avdelningar formligen HATADE macar vid denna tid gjorde att vi Appleanvändare verkligen utgjorde en liten udda sekt – som av någon konstig anledning fick finna oss i de mest aggressiva utfall mot våra burkar och deras system.

• Med första generationens iMac började allt det roliga. Aldrig har färger strålat så klara som från Bugdom som låg färdiginstallerat på den flaskgröna pionjärmodellen.

Tack, Steve, för att du lärde världen att det är cool att vara eljest.