Mellan 1976 och 1982 sprang jag förmodligen förbi denna sten tiotals gånger utan att notera att det är en särdeles speciell sten – säregen i form och sprickmönster, och med en liten avsats som är utmärkt att sitta på.
Nåväl, stenar har tålamod. Den lade sig att vänta och blev alltmer mossbelupen. Efter tre decennier var tiden mogen.
Hur många sådana stenar omges jag av idag som jag först kommer att upptäcka om tre decennier? Går vi i själva verket omkring i ett lapidarium av sådana block och bumlingar?