Skiren-Kvicken är ett litet underbart vildmarksreservat som ligger i risskogen väster om Eskilstuna – mot Råby-Rekarnehållet. Med lite fantasi kan man förflytta sig själv tillbaks till svensk medeltid, och verkligen fatta hur mödosamt det var att ta sig fram på små slingrande stigar i oröjda skogar med vindfällen, rötter, sten och sankmarker. Sommarkvällarna är förtrollande här ute, när vi springer på den lekfulla stigen som knixar, kröker och svänger, där inget steg är det andra likt.
Därför frågar man sig när man hittar följande sorgliga samling: har ni ingen anständighet i kroppen?
Så här, veckan efter den onämnbares dåd, känner jag att jag är mer känslig än vanligt för brott mot samhällskontraktet. De flesta av oss ligger i för att skapa något vi är stolta över, medan ett litet fåtal klampar rakt fram, styrda av drifter, lättja, elakhet och i vissa fall även av ren ondska.
De stucko en ögonsten med tagg, de kastade smuts i en liljas dagg.
Så även om Skiren och Kvicken är små svarta skogsögon med myrkanter där inga vågor kan slå så vill jag sjunga en sorgsång över enfald, likgiltighet och illvilja.
2 svar på ”Sorglig samling”
Jag minns när jag läste Säv, säv susa för första gången – det var i Realskolans läsebok och jag var 14 år.
MEN
Även om jag tyckte den, och allt egentligen av Fröding var BRA, så registrerade jag inte raden
De stucko en ögonsten med tagg, de kastade smuts i en liljas dagg.
Tack för den!
Dikten är ett litet stilistiskt underverk; läs den högt och lyssna på skvalpet av de små oroliga insjövågorna och suset i vassen.