I frostiga morgonen gav jag mig av med droppande näsa och en blandning av illamående och värk som flöt runt i kroppen. Sörmland kravlade fram ur nattskuggorna, reste på tallarna och svepte ut fälten. Österhimlen brann i rosa, bussmotorn morrade och fick den kyliga glasrutan att vibrera mot öra och tinning.
Minnen visades fram i min halvdvala – leksaker jag glömt, skogsbackar jag gått genom, känslan på en morgonbuss för trettio år sedan. Efter Malmköping gled jag in i sömnen, väckte mig själv med ett snuvigt andedrag, somnade igen.
När vi kom till Nyköping vidtog verkligheten.