Kategorier
Tankar från tvättstugan The Noble Art of Rotsnubbling

Hundägare: det kommer inte att ske i år heller!

Bästa hundägare som tror på fekal transubstantiation!

Jo, jag vet att ni aldrig låter hoppet slockna. Ni prövar och testar, experimenterar och försöker. Allra oftast i snövallarna bredvid gång- och cykelbanor men man kan spåra er verksamhet mest överallt där en hund kan kura ihop och klämma ihop sig som en kaviartub.

Dessvärre har jag ett trist besked till er: snön kommer inte att absorbera, lösa upp eller digerera det som era hundar har lämnat efter sig. De avlånga artefakterna kommer att djupfrysas – precis som vanligt – och när vind, sol och regn transformerar snön till smältvatten och vårmoln kommer de att titta fram – precis som vanligt.

Hur jag vet det? Jo, jag är kemist som har studerat för professor Balthazar. Till yttermera visso snölöpare som avskyr postrektal kontamination på mina dubbskor.

Kategorier
Ett djefla lif Tankar från tvättstugan

Dörrar stängs, dörrar öppnas

Helen Keller (1880-1968) skrev följande:

When one door of happiness closes, another opens; but often we look so long at the closed door that we do not see the one which has been opened for us.

Jag stretar på med mitt medelåldersvardande. Häromdagen läste jag inbjudan till något kraftprov för skogslöpare och tänkte för första gången, tror jag, att ”det där kommer jag aldrig att kunna genomföra”.

Samma vecka hittar jag ett notblad som hängt med i pappershögarna i 25 år – ett lutpreludium av Bach transponerat för gitarr.

Och det sällsamma är att jag, snart 25 år efter det att jag tog lektioner i klassisk gitarr, tänker ”Det där skulle jag kunna öva in. Det kommer inte att låta som min lärare Anders Miolin (här med ett annat Bach-preludium) eller den briljanta Ana Vidovic (här med en annan Bachkomposition). Men jag kommer, med lite möda, att kunna ta mig igenom det med den äran, om än lite i långsammaste laget.”

Dörren till 15 km kuperad trail-run har stängts. Dörren till Bach har öppnats.

Kategorier
Poesi & cetera

22.30, –17 °C

ikväll står universums fönster
på vid gavel
och månen hänger ut
och vänder sitt ansikte mot oss
”hur är det fatt, hur är det fatt där nere?”
säger hon och kinderna lyser gula
men allt hon hör är
snöknarr och torrhosta

canes minor och orion
cassiopeia och cepheus
gnistrar som pokaler
i ett prisskåp

i gläntan
ligger grenskuggorna
utspridda över snön
och min värmerök
sipprar långsamt ner
i svalget ovanför